H.Self: Knuste hjerter, rödvin, tårer og tragedie

Foto: Pressebilde
– Jeg har en regel når jeg skriver med andre og det er at begges sjel må få plass. Det må finnes et felles beröringspunkt. Jeg kan ikke finne på. Jeg har ikke noe igjen for det, Det føles likt men tillnærmingen er ulik i og med at det kreves en samtale med artisten jeg jobber med for å forstå hva den vil uttrykke og si. Når det er til meg selv så er det liksom bare å dra på/kjøre på, mener Henric Hammarbäck som er aktuell med albumet Broken Live On på Ella Ruth Institute og som en sentral medkomponist på David Ritchards feirede album Blåbärskungen på United Stage Management Group.

Broken Live On er en personlig plate med ektefølt smerte uttrykt gjennom sjelfull americana- eller countrysoul. Menneskelig lidelse satt til melodi. Musikalsk befinner det seg i sidegatene til artister som M.Ward, Hank Williams og John Moreland med en litt sprukket harmonisk vokal. Det er noe sterkt sjelerensende med disse triste sangene.

Her forteller Hammarbäck om hvorfor han i utgangspunktet har valgt å uttrykke seg på engelsk om å vokse opp med å synge i kirkekoret og i et musikalsk hjem der det var plass for både trekkspllmusikk, Dr. Hook og jazz og han selv dyrket både The Rolling Stones og hiphop.

Kan du først fortelle litt om valget av artistnavn og hva du ville formidle med det?

– Namnet H. Self grundar sig i en gammal låtskrivare som hette Ronnie Self. Han har betytt väldigt mycket för mig.

For de som ikke kjenner deg og H.Self, hvem er H.Self og Henric Hammarbäck i svensk musikliv?

– Jag har har skrivit låtar på ett eller annat sätt i hela mitt liv. Jag var med i ett countryrockband som hette Southern Skyline mellan 2006-2011. Scenen var inte var den är idag men vi hann släppa några singlar samt turnera i både USA och Kanada. Senaste åren har jag främst jobbat som låtskrivare och producent till andra. Bl.a. David Ritschard och Sabina Ddumba, Daniel Hollow, Vero m.m.

Når og hvor oppdaget du musikk og hva gjorde deg så lidenskapelig opptatt av den?

– Musik har funnits runt mig sen jag var liten. Jag upptäckte den aldrig, den fanns där från början. Hela min familj är musikintresserad. Jag började tidigt sjunga i kyrkokören. Min morfar var jazzmusiker och min farfar spelade dragspel. Sen brukar jag alltid nämna min pappas blandband som alltid gick varma både hemma och bilen. Dr. Hook var tidiga favoriter pga dessa. Sylvias Mother var favoritlåten och jag kunde den utan till när jag var 6 år. Det var dock Rolling Stones och Gram Parsons som fick mig att börja spela gitarr och skriva låtar. Vad det var specifikt som grep tag i mig är svårt att förklara.

Hvilken musikk var du omgitt av og opptatt av under oppveksten?

– Min pappas blandband. Sen var hiphop en stor del av min ungdom och är fortfarande tro’t eller ej. Sen kom The Rolling Stones och allt annat med det.

Når begynte du selv å spille og synge og hva fascinerte med den måten å uttrykke seg på?

– Jag började sjunga i kyrkokören hemma i Sala i tidig ålder. Musik och sång var liksom någonting som alltid fanns där. Jag var dock rätt sen med att plocka upp ett instrument, jag var 16 år när jag lärde mig spela gitarr. Jag har inte lagt ner den sen dess. Jag började skriva egna låtar rätt omgående då. Det föll sig naturligt för mig att göra det.

Har du noen favorittgitar,forsterker, pedal, trommesett, cymbal eller mikrofon? I så fall hvilken og hvorfor?

– Jag var 16 år när jag lärde mig spela gitarr. Jag har inte lagt ner den sen dess. Jag började skriva egna låtar rätt omgående då.

– Jag älskar gamla gitarrer. Jag har en Epiphone Frontier från 1967. Drömmer om en Martin D-41.

Hvor viktig er teknisk utstyr for at det skal låte som H.Self?

– Inte alls viktiga. It’s all about the song.

Hvorfor country?

– Jag vet inte riktigt. Det är den ledsnaste genren. The white mans blues. Jag är en ledsen jävel. Haha! Att skriva mina egna låtar har alltid varit en självklarhet.

Hva har du selv fått fra country og undergrundsmusikkscenen?

– Jag vet inte vad jag har fått från countryn och undergroundscenen. Jag skriver låtar och skapar musik mest för mig själv faktiskt. Och det ger mig väl en viss sinnesro. För stunden i alla fall.

Du har valgt å synge på engelsk. Hvordan kan det ha seg?

– Låtskrivarna som har inspirerat mig sjöng/sjunger/skrev/skriver på engelska. Det föll sig naturligt för mig att skriva och uttrycka mig på engelska. Jag har börjat skriva en hel del på svenska också, inte minst tillsammans med David Ritschard.

Hva er de viktigste kildene til inspirasjon i skapelsesprosessen av dine låter?

– Alla mina låtar bottnar i mitt eget liv. Du behöver gå igenom en massa fult för att kunna skriva något fint.

– Brustna hjärtan, rödvin, tårar och tragik. Kalla mig klyschig om du vill. Det skiter jag i. Haha!

Hvor mye av dine tekster er hentet fra eget og dine venners livserfaringer og hvor mye er fiksjon?

– Alla mina låtar bottnar i mitt eget liv. Du behöver gå igenom en massa fult för att kunna skriva något fint.

Hvordan skiller sig H.Self med tanke på musikalsk tilnærming og bandkjemi sammenlignet med andre band og prosjekt du er eller har vært med i som Southern Skyline og hva har du tatt med deg fra de andre bandene og prosjektene til H.Self?

– Det sköna med band är att man aldrig är ensam. Man kan alltid luta sig mot det kollektiva. H. Self är jag och bara jag på gott och ont. H. Self skiljer sig en hel del från tidigare projekt. Mycket mer pure country och mörkare än annat jag har gjort.

Du skriver også låter til andre, David Ritchard,Sabina Ddumba med flere. Hva skiller de låtene som du skriver til deg selv fra de som er til andre og hvilken nytte har du av denne variasjonen?

– Jag har en regel när jag skriver med andra och det är att bådas själ måste få plats. Det måste finnas en gemensam beröringspunkt. Jag kan inte hitta på. Jag har ingen störra nytta av det, Det känns likadant men tillvägagångssättet är olika på så vis att det krävs ett samtal med artisten jag jobbar med för att förstå vad den vill uttrycka och säga. När det är till mig själv så är det liksom bara att köra på.

Kan du si litt om musikerne som du har med deg på albumet, Hva som er deres musikalske styrke og hvilken rolle de har i dette bandet?

Bass, Synthesizer [Moog] – Alexander Skylvik

Trummor, Harmony Vokals – Johan Salomonsson

Elektrisk Gitarr, Akustisk Gitarr, 12-String Akustisk Gitarr [12-string Guitar], Mandolin, trummor, Bass, Piano – Jonas Öhlund

Elektrisk Gitarr, Mandolin, Dobro – Stevie Klasson

Elektrisk Gitarr, Pedal Steel Gitarr – Jonas Eriksson

Fele– Agnes Odén

Kör – Linnéa Rodén, Louise Fernlund-Fors

Strings – Victor Mobäck

Jonas Öhlund, Johan Salomonsson och Alexander Skylvik är ju från Southern Skyline samt mina närmaste vänner. Jonas producerade skivan med mig och är den person som jag jobbar allra mest med. Johan Salomonsson är den bästa trummis jag vet och överlag en övermusikalisk jävel, när han inte spelar country med mig reser han världen runt som musiker i Tove Lo’s band. Alexander Skylvik spelar bas och ingen annan vet mer hur en bas ska spelas bakom H. Self än han, simple as that.

Det går att skriva en uppsats om Stevie Klasson. En av det här landets finaste gitarrister. Spelat med Johnny Thunders, Hanoi Rocks, Diamond Dogs m.m m.m. Helt fantastisk.

Jonas Eriksson spelar inte bara på skivan. Han har även varit med och mixat skivan. Oerhört begåvad musiker.

Agnes Odén på fiol. Mest känd som David Ritschards sidekick. Finns ingen bättre på countryfiol. Hon är bäst.

Linnea och Louise är de enda körsångerskorna jag någonsin har jobbat med och jag kommer aldrig att jobba med några andra heller. Dom är bäst. Linnea och Louise körade även på allt med Southern Skyline också.

Victor Mobäck spelar stråk på låten «I Don’t Wanna Be Your Friend». Ett proffs ut i fingerspetsarna.

Nå vil jeg at noen av de andre musikerne skal si litt om hva det er som kjennetegner Henric Hammarbäck som sanger, musiker,låtskriver og bandleder.

Från Jonas Öhlund: – Han kännetecknas av att låtarna är välskrivna med vemod och brustna hjärtan som huvudingredienser. Att sången förmedlar låtarna som att han menar varje ord och att han spelar akustisk gitarr tyst och väldigt svängigt.

Fortell litt om valget av albumtittelen ”Broken Live On”.

– Albumtiteln kommer ifrån Lord Byron. ”The heart will break but broken live on”.

– Albumtiteln kommer ifrån Lord Byron. ”The heart will break but broken live on”.

Jeg har nå samlet noen stikkord som jeg vil at du skal si litt om forholdet til og hva de kan si om H.Self og/eller Broken Live On.

Country

– En väldigt stor del av mitt liv.

Honky Tonk

– Tänker på Gary Stewart som jag har lyssnat mycket på under arbetet med skivan.

Pop

– Det beror på vad man menar. Pop är väldigt brett.

M. Ward

– Jag har faktiskt aldrig hört. Men har fått liknelsen förut. Jag får kolla upp.

Hank Williams

– The best.

Ensomhet

– En tung känsla.

Sorg

– En tung känsla.

Selvforakt

– En tung känsla.

Tristess

– En jobbig känsla.

Mänskligt lidande

– Alla människor lider någon gång i livet. Vissa mer än andra. Jag har turen att kunna skriva om det.

Designet av Broken Live On er det Mathias Elovsson som står for og Johan Bergmark har tatt bilder. Jonas Öhlund har skrevet sleeve notes. Hva kan du si om dette?

– Genom mitt skivbolag kom jag i kontakt med Mathias. Han har gjort ett fantastiskt jobb med både singelomslagen och skivomslaget. Johan Bergmark är kort och gott sveriges bästa fotograf. Dessutom en fantastisk människa och eldsjäl. Utan Johan, ingen H.Self. Jonas Öhlund är främst min närmaste vän. Ingen känner mig bättre än han. Som producent är han oerhört lyhörd. Han är också en suverän gitarrist och musiker. Han är 12 av 10.

Broken Live On er spilt inn i Kassmyra Country og Melodybox med noen ekstra opptak fra Sonika Studio og Sundet Recordings. Hvordan var det?

– Det har varit viktigt för mig under arbetet med skivan att platserna har rätt vibb och att det är avslappnat.

– Jag var trött på riktiga studios och ville hellre fokusera på platser där jag trivs och mår bra. Melodybox är en konsertlokal belägen i Hägersten i Stockholm. Människorna som äger det heter Stefan Norberg och Annelie Strömsten, dom har hjälpt mig otroligt mycket med allt möjligt. Dom betyder mycket för mig. Dom lät mig hyra lokalen i en vecka och det var där jag påbörjade inspelningarna av skivan. Thin Layer Of Him, I Don’t Wanna Be Your Friend och In Love With Me är inspelade där. Kassmyra Country är en studio i Kassmyra utanför Tumba i Stockholm. Magisk plats. Där jobbar jag tillsammans med Jonas både med mina egna grejer samt med artister jag/vi jobbar med. Sundet Recordings ägs av Jonas Eriksson och ligger i Luleå. Där har all pedalsteel lagts bl.a. Det har varit viktigt för mig under arbetet med skivan att platserna har rätt vibb och att det är avslappnat.

Hvilke planer har H.Self framover?

– Att åka ut och spela samt påbörja arbetet med nästa skiva. Sen vill jag fortsätta jobba med andra begåvade countryförmågor också.

Til slutt, kunne du gitt oss 10 låtar som har betydd mye for Henric Hammarbäck både som musiker og låtskriver?

Ronnie Self – The Road Keeps Winding

Jerry Lee Lewis – She Still Comes Around (To Love What’s Left Of Me)

Hank Williams – Angel Of Death

Loretta Lynn – Wings Upon Your Horns

The Stanley Brothers – This Wicked Path Of Sin

Jim Ford – Love On My Brain

Dallas Frazier – Sweetheart, Don’t Throw Yourself Away

Elvis Presley – True Love Travels On a Gravel Road

Willie Nelson – Can I Sleep In Your Arms

Candi Staton – Heart On a String

Lulu – After The Feeling Is Gone

Til slutt: Får vi to låter som Jonas Öhlund mener kan beskrive H.Self?

Jonas Öhlund: – Valfri låt av Jerry Lee Lewis’ countryprylar för att det är facit för hur man sjunger country. Typ «She still comes around (to love whats left of me)» eller «Color Him Father» med Linda Martell om jag tänker på glädjen med att hitta ”ny” musik när vi var yngre. Eller «My Baby Packed Up My Mind And Left Me» med Dallas Frazier för hela paketet med låtskrivamde, arr, sättning och ös. «Long Distance Kiss» eller «Gray Flannel Mind» med Ronni.

Vær den første til å kommentere

Skriv en respons

Epostadressen din vil ikke vises.


*