Intervju: Eric Palmqwist – varm, selvutleverende pop

Eric Palmqwist 3 ©Johan Bergmark
Foto: Johan Bergmark
For meg handler det om å ha levd og om å våge å se inn i den brønnen. Der finnes det mye kreativitet å hente, forklarer Eric Palmqwist som nylig slapp albumet Värmen på Ella Ruth Institutet.

Värmen forteller den tøffe historien til de som har slitt og har hatt det vanskelig. Den gir et retrospektivt blikk samtidig som den også leverer en slags trøst fra et nå-perspektiv. Mental (u)helse og livets vanskeligheter er et gjennomgangstema for hele albumet. Musikalsk er det nakent, varmt, stillferdig eller lavmælt, men samtidig fengende popmusikk. Melodiene står i fremsetet.

Her forteller gotlendingen som i dag er basert i Stockholms forsteder, om kjærlighetens pris, søken etter aksept til eget liv, om sultekunstnermyten, om å våge å by på seg selv og om arbeidet med Popsicles Andreas Mattsson som har produsert albumet.

Fortell litt hvor albumet Värmen plasserar seg i diskografien til Eric Palmqwist sammenlignet med forgjengerne hej då (2020) og En halv gris kan inte gå (2018). Hva binder de sammen og hva skiller albumene?

— Min nya skiva Värmen, den avslutande delen i min trilogi, men när jag tänker efter är det kanske första delen. Låtarna handlar mycket om barndom, barnet i oss och är ofta tillbakablickande. Så det är väl typ min Star Wars 4 då. Någon sa att texterna har ett genomgripande tema av tröst. Kanske är det så.

Må man som musiker/kunstner/forfatter ha opplevd noe i sitt eget liv for å ha noe å fortelle som kan berøre andre?

— Ja det tror jag är en förutsättning. Jag såg en väldigt bra dokumentär på TV med Iggy Pop och Michel Houellebecq förra veckan som heter ”Att överleva”. Där pratar Iggy om att allt lidande är bra för att skapa bra konst. Han har rätt.

Hvordan har denne blitt utviklet hos deg selv?

— Jag vill fortsätta att utvecklas som både artist, låtskrivare och människa hela tiden. För mig handlar det om att ha levt och om att våga titta in i en den brunnen. Där finns mycket kreativitet att hämta. Jag tycker själv att jag framförallt har utvecklats genom att börja sjunga på svenska. Texterna blir viktigare och viktigare för mig med åren.

Det krever noen form av mot og selvforståelse å hente fra ens eget liv og gjøre det om til poplyrikk. Hvor viktig er det for deg at din musikk og dine tekster skal oppleves som ekte og autentiske?

— Det viktigaste för mig är alltid själva låten. Att den blir så bra som möjligt, och det fina med poplyrik är att man kan lägga till och dra ifrån lite som man vill. Jag blandar nog hejvilt verklighet och fiktion även om utgångspunkten nästan alltid har nåt med mitt eget liv att göra. Min måttstock brukar vara att om jag själv blir berörd så berör det förhoppningsvis andra.

Si litt om dine musikalske samarbeidspartnere på «Värmen».

Andreas Mattsson – piano, synth, gitar, bass, trommemaskiner, perkusjon, programmering og kör:

— Andreas har jag känt länge ändå sedan 90-talet då han spelade i Popsicle och jag i Monostar och EP´s Trailer Park, och våra vägar har korsats på olika sätt ändå sen dess. Han producerade de två senaste EP´s Trailer Park skivorna och vi har även skrivit låtar tillsammans åt andra artister.

— På mina tidigare soloskivor har Andreas spelat piano, men på den här skivan ville jag ha ett lite annat sound och eftersom jag tycker att Andreas är ett popgeni så fick han producera hela skivan denna gång. Vi använde inget band utan byggde upp vackra världar med klaviaturer syntar, programmerade trummor. Några gitarrer smög sig sin in ändå också, haha.

Anna Järvinen – sang:

— När jag skrev låten ”Kom en liten stund” hörde jag den från allra första början som en duett. Den kvällen när jag skulle somna låg jag och funderade på vem jag helst skulle vilja ha med, men kunde inte komma på vem. På morgonen visste jag att det var Anna Järvinen och hon tackade lyckligtvis också ja.

Ruben Engzell – gitar, synth og programmering:

— Ruben och jag spelar ju tillsammans i EP´s Trailer Park och han har även mixat stora delar av den här skivan. Han är en ljudets trollkarl!

Fortell litt om bakgrunnen for valget av albumtittelen «Värmen» og hva du ønsket å uttrykke med den.

— Jag vet faktiskt inte riktigt men jag tyckte det lät vackert. Jag tänker att det är upp till lyssnaren att bestämma vad Värmen ska betyda. För mig handlar det om något som lever och andas, något som pulserar och bränner och om den svåra konsten att vara människa.

— Låtarna handlar ganska mycket om människor som haft det svårt på olika sätt. Värmen får man försöka eftersträva att behålla varje dag genom att tillåta sig att vara den som man vill vara och försöka vara lite snällare mot sig själv och mot andra.

Man kan kanskje si at mental helse er et gjennomgangstema på albumet og noen sier at musikk kan være terapi både for lytterene og for musikeren selv?

— Ja det fantastiska med musik är att den kan kommunicera rakt in i oss. Musik har ofta varit min egen livlina och så tror jag det är för många. Det har ju även blivit vanligt att använda musik som nåt läkande i terapi på olika sätt.

Jeg har nå noen stikkord som jeg vil at du skal si noe om forholdet til og hva de kan si om Eric Palmqwist eller Värmen.
Vemod/sorg

— Vi bär alla på vår ryggsäck av sorg och vemod. Jag kan finna en tröst och en ödmjukhet inför livet i det.

Eksistensialisme

— Jag är nog ganska eskapistiskt lagd. Att hålla mig i rörelse och vara produktiv är ett sätt för mig att inte fastna i det existensiella alltför mycket. Även att vara förälder är bra mot grubblerier. En ständig övning i närvaro och att vara i nuet.

Depresjon

— Jag har haft min beskärda del av det och levt många år i mörker, men det livet jag lever nu är mycket ljusare. Det är jag oerhört tacksam för.

Endring

— Jag tycker om förändringar även om jag verkar i en hyfsat traditionell och gammaldags låtskrivartradition. Jag är mer nog ändå oljemålning än videoinstallation.

Alkoholisme

— Vi har beroendesjukdomen i släkten och jag är ju själv nykter alkoholist. Nu har jag varit helt sprit- och drogfri i 6,5 år.

Menneskelig karakter

— Den svåraste konstformen är nog att vara människa, haha…

Svakhet og feilsteg

— Man gör fel och ramlar ner i hål hela tiden, men jag har blivit bättre på att klättra upp igen och fortsätta gå.

Å bli eldre

— Det är mycket som är skönt med att bli äldre. Jag är mindre brydd om vad andra människor tycker om mig nu, men samtidigt blir vetskapen tydlig om att tiden försvinner iväg snabbare och snabbare. Kanske är det därför jag varit så produktiv och släppt så många skivor de senaste åren.

Tapt kjærlighet

— Det kostar på och att våga tro på kärlek och tvåsamhet. Jag är tyvärr inte där just nu.

Søkende etter mening

— Jag försöker att hitta meningen i det lilla mycket oftare nu. Bara uppskatta en riktig god kopp kaffe i vårsolen till exempel.

Indre harmoni

— Det får jag när jag åker ner till mitt lilla hus på i Lojsta på Gotland. Där finns en gitarr och ett piano och där lever jag spartanskt. Jag hämtar in veden på morgonen och tänder en brasa. Då mår jag som allra bäst.

Aksept av livet og ens gleder, feil og mangler

— Som jag sa tidigare också, så tycker jag det har blivit lättare med åren att acceptera sig själv och livet som det blev. Men vissa dagar är det inte så.

Melodisk

— Om man skalar ner allt som är jag finns nog bara en massa melodier som snurrar uppe i huvudet kvar. Jag är en riktig melodiman kan man säga. Jag älskar bra melodier, nästan en besatthet det där.

Fin musikalsk atmosfære

— Vissa kanske strävar efter hookar och refränger. Jag gillar också starka refränger men strävar alltid efter det som är vackert och ger en gåshud.

Avskallet/minimalistisk

— Det var något av ett ledord för hela produktionen. Ju färre instrument och pålägg desto bättre. Endel låtar har till och med mindre instrument på skivan än på demoinspelningen jag gjorde, haha.

 Andreas Mattsson har produsert albumet. Kan du si litt om det valget og om hvordan han er som produsent.

— Andreas är otroligt musikalisk och eftersom han själv är låtskrivare är han väldigt bra på låtfokuserade produktioner tycker jag. Han är ganska tystlåten men det blir ändå aldrig en jobbig tystnad. Det är behaglig tystnad som man vill lyssna på. Så låter hans produktioner också. Varma, mjuka, luftiga och tysta.

Eric Palmqwist Värmen omslag med ram
Coverart
Hvordan har du og Värmen blitt påvirket av pandemien?

— Det har varit extra tungt för alla i min branch. Inte minst ekonomiskt då det blev nästintill omöjligt att spela live. När jag släppte min förra skiva Hej då mitt i pandemin så gick det inte att turnera. Det blev sammanlagt två spelningar som gick att genomföra. Samtidigt har jag försökt vända på det till något bra så jag har försökt hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag har skrivit och spelat in musik hela tiden under pandemin.

Hvordan synes du at svenske myndigheter har behandlet kultur- og musikklivet i Sverige under pandemien?

— Det blir lite konstigt när näringslivet får massor av pengar och folk tillåts att trängas på nåt billighetsvaruhus mitt under pandemin men samtidigt får man inte genomföra en konsert liksom. Det finns mycket att säga i den frågan men jag är tacksam för kulturkrisstöden man kunnat ansöka om här i Sverige även om det är en droppe i havet. Mycket kunde ha gjorts annorlunda och kulturen borde ha stöttas mycket mer ekonomiskt men jag hoppas pandemin vänder nu.

Kan du til slutt velge dine ti favorittlåter om temaet mental helse?

Shine On You Crazy Diamonds – Pink Floyd

Damn – Ada Lea

I dåligt skick – Ulf Stureson

For The Record – Kathleen Edwards

The Inner Flame – Giant Sand/Rainer

I think of Demons – Roky Erickson

Life in Vain – Daniel Johnston

Summertime Sadness – Lana Del Ray

Hurt – Nine Inch Nails

Serpents – Sharon Von Etten

 

Vær den første til å kommentere

Skriv en respons

Epostadressen din vil ikke vises.


*