Memoria: Vemodig dark wave

Memoria - Memoria3-PhotoJannickeOlofsson — Foto: Jannicke Olofsson

– Det var først når jeg startet mitt soloprosjekt at jeg begynte å utforske og eksperimentere med min stemme, forklarer Tess de La Cour som utgjør Memoria, som slapp det besnærende albumet From The Bones på Novoton nylig.

Albumet From The Bones lyser sterkt i floraen av skandinavisk dark wave og postpunk, der skimrende, himmelske gitar- og keyboardriff kombineres med mørk, energisk pumpende synthpop. Skittent, angstfullt, vemodig, småskummelt og besettende. disharmoni slo av noen ord med albumaktuelle Tess de la Cour om hennes kunstneriske skapelse, bakgrunn og samarbeid. Vi pratet naturlig nok også om hennes andre album.

Kan du først fortelle hvem du er i svensk og internasjonalt musikkliv?

– Jag kommer främst från punkscenen, och har spelat i band/turnerat i Europa, samt arrangerat spelningar i Stockholm sedan 2002, men har tagit en paus från arrangörskapet på min fritid sedan jag började jobba med musik inom folkbildningen på ett studieförbund. Jag har vart aktiv med många olika band genom åren, men på senare tid har det vart Memoria & snake (där jag spelar trummor) som jag satsat helhjärtat på.

Fortell om artistnavnet Memoria.

– Namnet kommer ifrån Nirvaranlåten «Come As You Are». Jag gjorde en cover på den i samband med att jag startade mitt soloprojekt, så det blev naturligt och jag tyckte det passade bra.

Når og hvordan oppdaget du musikk og hva var det du likte?

Det var inte förrän jag startade mitt soloprojekt jag började utforska och experimentera med min röst

– Jag har alltid lyssnat mycket på musik, men det var inte förrän jag var runt 20 år som jag började intressera mig för att spela i band och lära mig spela instrument, turnera etc. Musik får mig att må bra och när jag upptäckte att jag hade gehöret och kunde lära mig skapa, spela så flöt det bara på. Musik & även film har vart ett andrum för mig under min uppväxt, jag är ett maskrosbarn & har tyvärr varit väldigt ensam som äldst av mina syskon och fått ta mkt ansvar redan som barn vilket senare har skapat oerhört mkt oro/ångest. Så musiken har speglat mycket av det.

Når begynte du å spille og synge og hva får du ut av det?

– Runt 2001 började jag spela i band, sedan flyttade jag till Stockholm 2002 och fortsatte spela, Kamikatze var mitt första riktiga band, vi släppte flera skivor och gjorde flertalet tyskland/europa turneer under ca 5 år. Men där sjöng jag inte så mycket, jag skrek mest. hehe!

Hvordan fant du din stemme og din måte å synge på?

– Det var inte förrän jag startade mitt soloprojekt jag började utforska och experimentera med min röst. Jag har dock aldrig tyckt om min röst, haha. Men ändå har jag fortsatt. Men Jag inspireras mkt av PJ harvey, Kate Bush, Karin Dreijer som jag tycker varierar sina röster på väldigt spännande sätt. Jag gillar även Light Asylum då jag tycker hon sjunger coolt, trodde hon var en man först. Men jag provar mig fram väldigt mycket, allt från att sjunga mörkt, ljust till att skrika, samt olika stämmor tycker jag är kul att lägga, tyvärr blir det svårare med det live.

Har du hatt noen forbilder, mentorer eller inspirasjonskilder opp gjennom som har vært viktige?

– Nämnda ovan. Men även Lost Sounds har inspirerat mig mycket, t.ex. «Black Coats/White Fear» från min första skiva är ju en Lost Sounds-cover. Sedan har jag lysnat mycket på David Eugene Edwards genom åren. Jag gillar allt från det mörka spirituella till det hårda, nästan desperata. Men allt har en röd tråd och det är vemod.

Fortell om dine musikalske samarbeidspartnere med Memoria og deres roller.

Rikard Lindh:

– Rikard Lindh är min producent & han skriver även mycket av musiken. Båda albumen Cravings (2019) & From the Bones (2023) har vi gjort tillsammans. Han spelade även förr i bandet Yvonne och i nutid med HDLC (Henric de la cour). Så man kan säga att jag lånat Henric producent litegrann, hehe. Jag jobbade med lite andra personer innan Rikard, men hittade inte riktigt mitt sound, sedan har jag ju alltid gillat Henrics musik väldigt mycket så det blev liksom en naturlig ingång. Jag frågade om Rikard ville prova jobba med mig, och det fungerade toppen, nu har vi släppt 2 album som välkomnats väldigt fint.

Christian Berg:

– Kitte är bra vän till Henric samt delar studio med Rikard, han hade en låt som inte blev en Kite-låt så då fick vi den helt enkelt, och vi kände att den passade Memoria, som då blev låten «Canary.»

Niklas Stenemo:

Rikard Lindh är min producent & han skriver även mycket av musiken

– Nicko gästar på låten ‘Along the sea’ och är även med i videon. Jag älskar hans unika röst, som även passar bra ihop med min. Väldigt glad han ville vara med. Han är ju ett musikaliskt geni på många plan.

Jonas Valfridsson:

– Jonas är även tillsammans med min bästa vän, samt har samverkat med Kite. Han jobbar ju som kompositör så jag frågade om han ville lägga lite stråkar på någon låt, det blev «It Hurts.»

Henric de la Cour:

– Henric är ju min man så det har liksom blivit naturligt att han vart en del av min första skiva, som han även gästar på samt skrivit en del text på. Henric är en otroligt duktig textförfattare. Men på From the Bones har jag valt att skriva allt själv, dock fick han skriva refrenget på «Spiders» eftersom jag inte fick till den själv.

Si noe om forskjellen mellom det å jobbe solo med Memoria og å være en del av band som Snake, Black Feet, Kamikatze, Bruce Banner, Lóbscurité med tanke på musikalsk tillnærming.

– Det är mycket mer att styra själv, vilket både är bra & dåligt. Mer jobb kring t.ex. spelningar med logistiken kring mina musiker osv. då man ska styra och ha ansvar för det själv. Men också skönt att kunna välja själv vad man vill och inte vill göra. Vid skapande av låtar är det ju också ganska skönt att vara färre i studion, blir liksom enklare med färre viljor. Dock tycker jag det det fungerat bra i Snake, är man inrepad innan studion har man 100% koll på sin grej och var & en koncentrerar sig på sin grej, sedan kan man såklart rådfråga varandra vilket är skönt. Det kan vara lite jobbigt när man är ensam, att man kanske inte får samma typ av feedback när man är mitt i skapandeprocessen för att utvecklas mer.

Hvordan vil du sammenligne debutskiven Cravings med From the Bones?

– Jag tycker båda albumen håller ihop ganska bra, att det är en röd tråd mellan dem. Jag tror lyssnarna får skapa sig en egen uppfattning, men skapandemässigt har jag valt att skriva mer själv på denna skivan än på Cravings, även om några vart med på ett hörn.

Fortell litt om valget av albumtittelen From The Bones og låttittelen «From the Bones of the Dead.»

From the Bones är taget från låttiteln «From the Bones of the Dead,» som är taget från Oz Perkins film «Gretel & Hansel»

– From the Bones är taget från låttiteln «From the Bones of the Dead,» som är taget från Oz Perkins film «Gretel & Hansel» (2020). Titeln kommer i från Häxans lockande på Hansel. Jag tyckte From the bones lät snyggare så därav kortade jag ner låttiteln till albumtiteln. Jag tycker titeln är en snygg mening som knyter ihop albumet bra.

Jeg har nå satt opp noen stikkord som jeg vil at du skal si litt om forholdet til og hva de kan si om Memoria og/eller From The Bones.

Lost Sounds:

– Har vart en stor inspirationskälla i flera av mina band som t.ex. Black feet, Lobscurite och nu även i Memoria. Jag såg dem spela flera gonger i Stockholm, även Jay Reatards (RIP) soloprojekt efter Lost Sounds. Tycker musiken innehåller så otroligt mycket känslor: vemod, smärta, ilska, sorg, uppgivenhet. Det inspirerar mig, samt att de skrev väldigt bra låtar. Musiken sticker ut där punk, pop & synthar möts i någonslags hysteri.

PJ Harvey:

– En otroligt begåvad artist som inspirerat mig mycket genom min uppväxt. Jag älskar främst hennes sätt att sjunga. Men även hur hon skriver sina låtar. Jag kommer göra en cover på en av låtarna på albumet Uh Huh Her. Keep your ears and eyes open.

Darkwave:

– Memorias genre.

Synth:

– Synthar är tufft!

Angst:

– Handlar en och annan Memoria låt om, ja.

Vemod:

– Den röda tråden i Memorias musik, men även estetik skulle jag nog säga.

Ondskap:

– Fascinerande och inspirerande, dvs bra ondskap.

Skrekkfilm:

– Älskar spänning. Men kanske mer i formen psykologiskt, kult/svart magi, t.ex. «Hereditary,» «The witch», extremt bra. Vilket man antagligen ser i Memoria.

Svart magi:

– Svar ovan.

Per Norman lager musikkvideoene til låtene dine. Introduser oss til ham og videoene til From The Bones og de utvalgte låtene.

– Även Per har jobbat mycket med Henric så det blev en naturlig ingång att fråga honom. «Canary» har dock inte Per gjort utan det är jag som regisserat och Gözde Duzer (Aux Animaux) & hennes man Jonas Fransson (Then Comes Silence) har filmat. Per har dock klippt ihop videon.

– Per är oerhört duktig , han förstår mina ideér och jag behöver typ aldrig regissera honom snarare tvärtom, t.ex. videon till «Cravings» är ju min favorit. Helt klart bästa Memoria videon, Tog en hel dag men det blev fantastiskt bra. Grundidén och miljön var min egen, men sedan kryddar Per idén till det bättre. T.ex. hade han tagit med en uppfällbar greenscreen, så han fick mig att flyga i videon.

– «Girl» kändes viktigt att ha som singel/video. Även om jag personligen kanske inte tycker det är den starkaste låten på skivan så är det en av de viktigare låtarna. Vi hade dock lite otur kring den då inspelningen blev uppskjuten pga sjukdom (pandemi) så det blev många bortfall på kvinnor som skulle vara med. Men jag är glad att den blev av, och jag tyckte den blev fin.

Jannicke Olofsson har tatt de stemningsfulle omslagsbildene. Hvem er hun som kunstner ?

– Jag vet inte så mycket om henne, jag ramlade över en bild hon fotat på instagram då en bekant lade upp den, frågade vem som fotat och fick hennes kontakt, sedan frågade jag om hon ville fota Memoria. Vi tog en dag i nackas naturreservat och de blev otroligt fina. Hon är en stjärna på photoshop och gör mycket balla skräckiga grejer. Jag rekommenderar att ni kollar in hennes instagram @jannikeviveka.

Si litt om ditt plateselskap Novoton.

– Daggan är bäst! otroligt nöjd med att få jobba med honom. Manifestgalan 2023 bör nominera Novoton. Han släpper mycket bra musik på sitt bolag, t.ex. Mirny Mine, Pascal, Paper, Katharina Nutall som är några personliga favoriter. Daggan har även gjort artwork till båda mina album.

Kan du til slutt velge ti låter som har vært viktige i din musikalske dannelse?

– Jag tänker att jag säger inget om varje låt då allt har en känsla. Kort och gott detta är några av banden/artisterna som berört/berör mig på olika sätt. Gemensam nämnare: fin musik!

1. PJ Harvey – The Slow Drug