– Det er viktig at musikken vår blir tatt på alvor. Dermed er det og naturlig at innholdet i musikken er alvorlig. Derimot bruker vi som en kontrast humor både på sosiale medier og på konserter, kommenterer den norsk-svenske trioen Ævestaden som er aktuelle med albumet Ingen Mere Gråter på Heilo.
Ingen Mere Gråter er et fascinerende stykke musikk hvor gamle salmer og folketoner føres sammen med moderne elektronisk knitring. Platen er sorgtung og alvorlig med sine beksvarte temaer, men også forførende med sine suggererende repetisjoner og insisterende rytmiske driv. Klangrik og atmosfærisk tar den oss med til det hinsidige og det vemodige, men den byr også på nydelig flerstemt sang og atmosfærisk stemning.
Ævestaden forteller her om hvordan de møttes på folkemusikkklinjen på Norges Musikkhøgskole (NMH), om forholdet til Dantes «Den Gudommelige Komedie», nytteverdien av Ableton Live, det improviserte musikalske samspillet, inspirasjon fra samtidige artister som Sudan Dudan, Valkyrien Allstars og Wardruna, men fremfor alt gammelt overlevert materiale; folketoner og salmer og om forholdet til svartmetall og koramusikk.
Kan dere først fortelle litt om bakgrunnen for bandnavnet og om hvilken by som er «livets by» for dere?
– Ævestaden betyr ikke Livets By, men Det Evige Sted. Bandnavnet er hentet fra Magnus Ullelands nynorske oversettelse av Dante Alighieris «Den guddommelige komedie», hvor uttrykket brukes om helvete, men vi tenker at det passer vel så bra om livet etter døden som helhet.
Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva var det som gjorde dere så lidenskapelig opptatt av den?
Levina: – Jag har spelat fiol och sjungit i kör sedan jag var liten, men att jag blev folkmusikfrälst var egentligen en slump. Kortversionen är att det var min lillebror som blivit kär i en tjej som skulle på ett folkmusikläger i Medelpad, Sverige och eftersom han inte ville resa ensam blev jag med. Jag var 15 år då och oerhört kritisk till det hela, kanske mest på grund av att det ingick i kursen att man skulle dansa med varandra, det tyckte mitt 15-åriga jag kändes mycket pinsamt. Men innan veckans slut var jag totalt omvänd – förälskad i både dansen och musiken, grät av sorts separationsångest i bilen på vägen hem. När det kommer till musik generellt instämmer jag med Eir; den har alltid varit där och det känner jag mig mycket tacksam över.
Eir: – Musikk er ikke noe jeg har «oppdaget», det har alltid vært der. Jeg har aldri stilt meg selv spørsmålet om å bli noe annet enn musiker da det falt helt naturlig. Jeg startet i kor i 1.klasse på barneskolen og drev med det fram til jeg slutta på videregående skole. Pianotimer gikk hånd i hånd med det. Mine foreldre har oppmuntret meg hele veien til å gjøre akkurat det jeg vil, så sant jeg ikke melder meg på programmer som Idol.
– Musikk er noe jeg alltid har vært svært opptatt av siden pappa spilte av Creedence-kassetter i bilen på vei til barnehagen.
Hvilken musikk var du omgitt av i oppveksten?
Levina: – Min pappa är pianist så en stor del av den musiken jag hörde under min tidiga uppväxt var från när pappa övade. Det gjorde han ofta tidigt på morgonen, så inte sällan fick jag vakna till pianomusik från nedervåningen. Pappas repertoar bestod till stor del av klassisk pianorepertoar omväxlat med operett, opera och visa. Pappa arbetade även med skådespelaren och sångaren Birgitta Ulfsson så hon blev tidigt en viktig röst hemma.
Eir: – Jeg har blitt servert god musikk fra livets start. Det gikk mye i Tom Waits, The Beatles, David Bowie, DeLillos, og senere Sidsel Endresen, Eivind Aarset og Nils Frahm. Både broren min, som også er musiker, og jeg har nok blitt stort påvirket av dette. Da jeg på ungdomsskolen begynte å lytte til musikk initiert av meg selv og venner, blomstret folkemusikkband som Valkyrien opp. Dette parallelt med klassisk – gjerne samtid – kormusikk.
Kenneth: – Det ble mye Creedence, Elvis og Dire Straits som barn. Så var det generelt hard rock en stund som omsider gled over i Black Metal-entusiasme som varte frem til jeg ble helfrelst av folkemusikken. Ikke bare den norske men også folkemusikk fra rundt omkring i hele verden.
Når begynte dere selv å synge og spille og hva var det som fenget med denne måten å uttrykke seg på?
Levina: – Jag var fem år när jag sattes i Mölndals kulturskolas “Fiolrytmik för 5-7-åringar”. Några år senare började jag sjunga i kyrkans barnkör och när jag senare skulle börja i fjärde klass (femte klass i norge) tjatade jag på mamma och pappa om att få sökte till Brunnsbomusikklasser på Hisingen (en timme hemifrån med buss, vilket till en början var mina föräldrars motargument innan de gav efter) där jag sedan gick kvar ut högstadiet. När det därefter blev dags för gymnasieval hade folkmusiken kommit in i mitt liv. Jag hade först inte lust med någonting alls men eftersom mina föräldrar under den här tiden var i skilsmässa och jag hellre ville flytta hemifrån än flytta mellan dem blev folkmusiklinjen på Musikkonservatoriet i Falun ett frestande alternativ. Det ligger ju ca 40 mil från mitt barndomshem i Mölndal utanför Göteborg och var den enda folkmusikutbildningen på gymnasienivå i Sverige.
Eir: – Som tidligere nevnt har jeg alltid sunget. Slekten min på begge sider består av mange musikere og musikkinteresserte som oppmuntret meg til å opptre for folk, både vokalt og på piano. Jeg begynte ikke å synge i band sånn ordentlig før jeg begynte på musikkhøgskolen. Det har gått mest i kor og solistisk før det. Når det er sagt er jeg utrolig glad for at jeg spurte folk om å danne band med meg, selv om det noen ganger ikke varte, for sånn har jeg blitt introdusert for de andre instrumentene jeg nå spiller. Det var svært populært med elektronisk musikk da jeg gikk mitt andre år på høgskolen. Jeg, som alle andre, lastet ned Ableton på macen, og det var da jeg ble oppslukt. Jeg hadde aldri før komponert musikk, men med det verktøyet ble det naturlig, og sånn fikk jeg dannet meg min egen sound. Min pappa bygget en kraviklyre til bursdagen min for to år siden, og den har blitt en vesentlig del av meg som musiker.
– Min pappa bygget en kraviklyre til bursdagen min for to år siden, og den har blitt en vesentlig del av meg som musiker
Hvordan vil dere si at Ævestaden er preget av deres musikkutdannelse fra Norges Muskkhøyskole, folkemusikklininen i Falun etc.? Hva har dere tatt med dere av den teoretiske utdannelsen og fra samspillet med andre på disse skolene?
Levina: – På Musikkonservatoriet i Falun fick jag en grundläggande förståelse för folkmusik, folkmusikinstrument, folkmusikhistoria, folkmusikarkiv, folkmusikaliskt samspel m.m. De tre åren var för mig en mycket omvälvande tid, präglad av ständigt nya musikaliska upptäckter och upplevelser. Allt var nytt och spännande, en ny värld som öppnade sig. Från Norges Musikkhögskole har jag, bland mycket annat, särskilt burit med mig den stora öppenheten kring och uppmuntran inför att prova på samt utöva ett flertal instrument. Steinar Ofsdal och Unni Løvlid, hjälpte mig gå från att vara stressad kring att jag hade svårt att välja ett instrument och en tradition till att själv börja värdesätta min instrumentala och repertoarmässiga bredd. Men som jag sa under min examenskonsert; Eir och Kenneth är det bästa NMH givit mig.
Eir: – Jeg har gått på Foss videregående på musikklinje der jeg lærte mye grunnleggende, både teknisk og teoretisk. Deretter gikk jeg ett år på Toneheim folkehøgskole på Hamar med jazzsang som fag. Dette ble et viktig år for meg da jeg ble utfordret på helt andre måter. Improvisasjon var ikke noe jeg begikk meg ut på før dette, og det var det som åpnet opp for meg som skapende kunstner. På musikkhøgskolen har fokuset gått på å lære mest mulig materiale. Det har jeg nå fått bruk for. Ved å lære materialet sånn som det er spilt inn/sunget inn/nedtegnet har gikk meg ny teknisk og teoretisk kunnskap. Da Ævestaden ble dannet fikk jeg i starten bruk for improvisasjon, for det var sånn låtene i første omgang oppsto. Etter en stund fant vi en felles stemme dannet av våre individuelle stemmer. Vi har utfordret oss ved å bruke ulike strategier lærere har gitt oss, som f.eks. polyrytmikk og skygging.
– Hele bandet eksisterer kun fordi vi møttes på NMH
Har dere hatt noen musikalske mentorer eller forbilder som har vært viktige for utviklingen av egen spilling.
Levina: – Ja verkligen! Jag har haft oerhört många viktiga mentorer både utanför och innanför folkmusikmiljön. Några av de mentorerna som haft störst inverkan på mitt musikaliska uttryck idag är nog spelmannen Ola Bäckström, kohornslegenden Bernt Lindström, Håkon Høgemo Jarnfrid Kjøk, Marit Steinsrud och Sidsel Endresen. (Med flera verkligen!) Förebilder finns det så oändligt många av, några är: Per Gudmundsson, Tuva Syvertsen och Erling Kjøk.
Eir: – Absolutt. Jeg har vært svært heldig med lærere opp i gjennom, både på skole, studier, kor og instrumentundervisning. De som har påvirket meg og musikken min mest av mentorer/lærere er Sidsel Endresen, Morten Qvenild, AnneKarin Sundal-Ask, Frida Ånnevik og Unni Løvlid. Vi har også hatt felles musikalske «mentorer» og forbilder i Ævestaden. Unni Løvlid, Njål Ølnes og Sidsel Endresen har gitt oss både tips og materiale, og band som Sudan Dudan er band vi er inspirerte av.
Kenneth: – Mine forbilder er de musikerne som har holdt musikken avantgarde eller nyskapende gjennom hele sin karriere. Mange norske band som har hatt en utrolig evne til å fornye seg og nærmest skape nye musikalske uttrykk fra bunnen av. Jeg vil trekke frem Virus, Ulver, Satyricon, Mayhem, Jenny Hval og Dødheimsgard. Carl-Michael Eide er den store helten selv om jeg ikke spiller musikk i samme stil nå. Mentorer jeg har hatt er de lærerne jeg har hatt på veien både som billedkunstner og musiker. Steinar Ofsdal, Jan Beitohaugen Granli, Håkon Høgemo, Vegard Stalsberg, Monica Winther, Unni Løvlid, Knut Buen, Thorleif Gjedebo, Øyonn Groven Myhren m.fler.
Hvorfor folkemusikk?
Eir: – For min del var det nok litt tilfeldig. Vi sang en del folketoner i kor da jeg var barn og jeg syntes det var gøy. I tillegg var det en sjanger som passet stemmen min godt. I senere tid har det blitt noe jeg identifiserer meg med. På grunn av det suggererende, det asymmetriske og riffbaserte. Det mytiske og stemningsfulle. For ikke å snakke om råskapen i det som ofte er et upolert uttrykk. Aller helst liker jeg gamle opptak med felespill, munnharpe og kveding fra arkivene.
– Folkmusik är den musiken som känns starkast i mig.
Hva har dere fått tilbake fra folkemusikken og folkemusikkmiljøet?
Eir: – For det første har det påvirket hvordan jeg synger og utøver musikk. Jeg har blitt presentert for temaer jeg ikke visste om og som fanget stor interesse hos meg, som gravferdsmateriale og skillingsviser. Jeg har lenge fryktet folkemusikkmiljøet da det blir omtalt som svært strengt. Men nå som jeg kjenner flere og flere i miljøet finnes det så mange forskjellige meninger. Og folka er jo helt unike!
Kenneth: – Alt av hva jeg er i dag innenfor musikk har jeg fått ved å ta del i dette miljøet. Et stort nettverk, hundrevis av inspirerende møter og musikkopplevelser, høyere utdanning, karriere og kollegaer.
Levina: – Utöver det rent musikaliska, som alltså appellerar mycket till mig, är det själva ”folkmusikmiljön” och dess öppenhet som är en stor del av varför jag utövar folkmusik. En av de aspekterna som jag tycker särskilt mycket om är på viset vänskapsrelationer väldigt naturligt sträcker sig över åldrarna.
Fortell litt om veien fra black metal og Bolteløkka Jentekor til folketoner.
– Mye av det ligger i det primitive, enkle og hardtslående uttrykket med asymmetriske former og repeterende riff. Oppå det kommer det atmosfæriske elementet. Det er veldig mye naturmystikk involvert i både metal og folkemusikk. Så er det noe med melodiene og harmoniene som også har sine likhetstrekk. Metamorfosiske riff som ofte har droner under seg og som dissonerer uten hensyn til klassisk musikkteori og satslære.
Vil dere fortelle litt om instrumentene som dere benytter på albumet og hva som fikk dere interessert i nettopp disse instrumentene?
Levina, kantele: – Jag hade redan under gymnasietiden börjat lyssna mycket på Caprice Records och Finlandia Records utgivningar av kantelemusik. Men det var först när jag hösten 2019 reste på utbyte till Finland och studerade vid Sibelius Akademin i Helsingfors att jag kom nära kantelen på riktigt. Jag önskade det då till bi-instrument i ett valämne och var tursam med att få Emmi Kujanpää som lärare. Hon visade mig grunderna i flera av de olika spelteknikerna samtidigt som hon uppmuntrade mig mycket de gånger jag hittade egna vis att använda kantelen på. Låten Flytta från albumet uppkom nästan av sig själv under min process att lära mig att spela kantele. För mig som aldrig spelat piano eller gitarr var det revolutionerande att äntligen lära mig ett instrument jag kunde ha i knät och kompa min egen sång på. Det var kantelen som, för mig, kickade igång låtskrivningen.
Eir: – På albumet synger jeg for det meste. Jeg spiller også lyre og noen synther. Pappa bygget kraviklyre etter min bestilling.
Kenneth: – Jeg spiller lyre og munnharpe samtidig som at jeg korer litt her og der. Jeg ble opptatt av lyre fordi jeg har den generelle interessen for alle typer folkeinstrumenter. Spesielt de eldre norske typene. Jeg ble introdusert for instrumentet gjennom Gjøvik Spelmannslag og byggegruppa der, men ble også motivert til å bygge lyre gjennom å ha fulgt Einar Selvik og Wardruna fra starten av.
Har dere en favoritt når deg gjelder munnharpe, lyre, synth, forsterker, pedal, effekt eller mikrofon. I så fall hvilken og hvorfor?
Levina: – Oktavpedalen kan kanske räknas som en favorit, både jag och Kenneth har varsin variant som vi använder flitigt, jag på fiol och Kenneth på lyra. Om vi ska omnämna en mikrofon som varit viktig för oss är det nog kontaktmiken Ehrlund pickup med EAP-system, den använder vi på fele, kantele och den ena lyran. Och även om det kanske redan är underförstått måste även Ableton Live nämnas, dvs. det programmet vi kör mestparten av instrumenten genom.
Eir: – Både oktavering i ulike instrument, klimpring i lyrer og fele, og flerstemt sang er det jeg setter mest pris på med Ævestaden. Og noe av det morsomste for min del er å lete etter lyder i Ableton som passer inn i lydbildet vårt, for det finnes et hav av muligheter.
Hvor stor rolle spiller det spesifikke instrumentet, effekter og elektronikk for å få det til å låte som Ævestaden?
Eir: – En stor stor rolle! Det er som tidligere nevnt pizz i fele og lyrer som skaper det groovy teppet som ligger under alle låtene våre. Flerstemt sang – gjerne i kvarter og kvinter – er vesentlig. Små hint av elektronikk i effekter på instrumenter, droner og synthlyder.
Levina: – Som Eir nämner har vi ett återkommande groove genom låtarna som kännetecknas av att vi på två lyrer och med pizz på en fiolen spelar enkla rytmer som i kombination med varandra skapar polyrytmiska mönster. Bordunerna är också väsentliga, på konserter låter vi dem ibland ligga kvar mellan låtarna.
Kan dere si litt om hverandres musikalske styrke og rolle i Ævestaden?
Eir Vatn Strøm:
Levina: – Även om också jag intresserat mig en del för live elektronik är Eir den överlägset bästa på detta och då vårt musikaliska uttryckt är starkt präglat av att vi arbetar med ableton live är Eir helt oumbärlig. Eir har också en otroligt stark förmåga att på kort tid komponera i hop fantastiska musikaliska skisser bestående av grundmelodi, komp och andrastämmor. Hon klarar att hålla en perfekt balans mellan att veta exakt hur hon vill att något ska låta och samtidigt med stor öppenhet klara att släppa in nya ideer från mig och Kenneth. Något jag också måste nämna är hur ofattbart fort hon lärde sig spela kraviklyra, det var det speciellt att vara vittne till! Redan första veckan på NMH, då vi startat i samma klass, började jag fascineras av hennes röst samt fantisera kring att få spela i hop med henne, men det tog ett tag innan jag vågade fråga.
Kenneth: – Eir og jeg møttes for første gang på NMH i en forumtime med Øyvind Brabant som gjestelærer. Jeg husker hun strålte som ei sol! Og det tok ikke lang tid før vi fikk vite at vi skulle til Stryn på skoletur med Unni Løvlid sammen fordi Eir hadde slektninger i Stryn og vi i første fikk bli med på hennes studiereise. Da ble jeg og Eir bedt om å lage noe vi kunne fremføre der borte, det ble kimen til «Und Mig Gud» med munnharpekomp i skeive taktarter. Da skjønte jeg at Eir er en ekte virtuos sanger! Vi hadde en svært lættis tur og vi ble venner etter det. Like etter dro jeg, Eir og Levina på båttur med Steinar Ofsdal for å nyte høstværet på bøljan blå, slik ble vi tre en vennegjeng. Og rett etter det stiftet vi band sammen på et lite øvingsrom på Osafestivalen og planla resten på kebaben dagen derpå. Eir har en vill kontroll på stemmen, hun har også evnen til å plukke opp nye instrumenter lynfort. Det var vel ikke mer enn et par uker fra hun fikk seg lyre til at hun kunne spille den blodtight. Hun er den elektroniske hjernen i bandet og hun er den som sørger for de mest dystre elementene i bandet med sine låtskriverkunster.
Kenneth Lien:
– Kenneth er et multitalent. Han spiller på alle mulige rare instrumenter, deriblant eldre folkemusikkinstrument
Levina: – Kenneth har varit ett makalöst mysterium för mig helt sedan jag mötte honom första gången. Det är nästan exakt fyra år sedan nu, på Folkalarm i Oslo. Som jag minns det var han iklädd en svart huvtröja och satt han nästan helt gömd bakom ett skissblock, jag tror att jag tänkte att han såg farlig ut. När vi sommaren därefter möttes på nytt under Landskappleiken i Trysil och började prata mer med varandra insåg jag fort att han värdesätter samma kvalitéer som jag musikaliskt, dvs. att vi hade väldigt lik musiksmak (inom folkmusik). Bland annat hade vi båda två utan att känna till varandra bestämt oss för att beställa en kopia av Marit Steinsruds 1700-tals langeleik, detta pga att vi fascineres av skalan på den. Men tillbaka till Kenneths roll: Kenneth Lien, kan allt. Han kan ta i vad som helst och få musik ur det, det är otroligt och jag måste väl erkänna att jag på vissa vis avundas honom. Utöver att Kenneth har en stark känsla för både rytm och tonalitet är han fantastiskt bra på att skapa groove! Och just groove är ju ganska väsentligt för Ævestaden.
Levina Storåkern:
Eir: – Levina den fina, hun er og en multimusiker. På fele, kantele, vokal, langeleik og elektronikk skaper hun kule riff og stemmer som gir den ekstra ompfen til bandet. Låtene hun komponerer har et høyt tekstnivå og det er ikke tilfeldig at hun nå studerer ved skrivekunstakademiet. Melodiene hun skaper har et høyt tempo der hun på forunderlige vis får inn mye tekst, samtidig som de er vakre og såre. Hun er en luring der. Levina og jeg har spilt sammen siden vi møttes og det vil jeg heller aldri slutte med.
Kenneth: – Første gang jeg ble oppmerksom på Levina var på en fest i Lakkegata, da stilte hun seg ut vindu og blåste i kuhorn ut mot gatene på svarteste natta. Da fikk jeg bakoversveis, jeg kunne knapt sett for meg noe kulere å gjøre. Jeg møtte henne igjen på folkelarm og angrep henne med spørsmål om kuhorn i trappa på Riksscenen. Ikke lenge etter var vi på landskappleik sammen i Trysil og bodde like ved hverandre. Da hadde jeg med meg lyra mi som nettopp var ferdig og ville få til noe samspill med den. Jeg visste på det tidspunktet at jeg hadde kommet inn på NMH. Jeg og Levina skal spille sammen uansett hva, tenkte jeg den gang. Og slik ville skjebnen det og gudene slik ville gudene det også! Hun er en fantastisk multiinstrumentalist og låtskriver med sans for det enkle og hardtslående uttrykket!
– Vi har alle like store – og ulike – roller i bandet.
Levina og Eir skriver alle låtene. Fortell litt om virkeliggjøringen av komposisjonene og om selve komposisjonsprosessen.
– Vi komponerer alle musikk til bandet og på plata, og ofte komponerer vi enkeltvis det vi selv spiller. På plata tar vi i bruk tradisjonelle melodier og tekster, samt egenkomponerte. Levina og Eir har til plata kommet med grunnmelodier og tekster og så har vi alle komponert arrangementer og mellomspill sammen.
Fortell litt om bakgrunnen for albumtittelen Ingen Mere Gråter og hva dere ønsket å formidle med den.
Eir: – Strofen «Ingen Mere Gråter» er hentet fra en tradisjonell salme vi har på med på albumet vårt, «Und Mig Gud». Den passet godt da den er avsluttende, og det er også innholdet i låtene våre. Den er trygg.
Levina: – Ja, som Eir beskriver berättar de tre orden både om en oro som varit och om att det kommer att bli bra. Det är en fin överskrift att ha på ett album fullt med sorgliga sånger. Titeln pekar tillbaka till att någon har gråtit. Kanske har man kommit till det evige stedet, kanske är det inte helvetet utan himmelen?
Utover egne komposisjoner gjør dere også noen tradisjonelle viser. Fortell litt om rollen overlevert materiale spiller i egen musikalsk utdanning og i Ævestaden.
Eir: – Vi er alle inspirert av tradisjonelt materiale, og har også studert det. Våre egenkomponerte låter tar ofte utgangspunkt i typiske trekk som finnes i de tradisjonelle låtene, som ornamentikk, rytmikk og klangfarger.
– Även om vi är influerade och inspirerade av oerhört många olika genrer och undergenrer har den norska och den svenska folkmusiken hela tiden varit vår grundläggande utgångspunkt
Kan dere si litt om de tradisjonelle sangene som dere har valgt å tolke og om forholdet til artistene som dere har hentet de fra og forskjellen mellom de ulike versjonene?
«Gud Unde Oss Her» – etter Unni Løvlid og Ola Vanberg:
Kenneth: – Ola Vanberg var en sanger som Rolf Myklebust møtte på en folkemusikkinnsamlingstur til Stryn i Nordfjord. Han sang gamle salmer med myk baritonrøst og var nittitre år da han ble spilt inn til arkivene. Den religiøse folketonen vi synger unisont her er tatt fra arkivopptakene og et opptak med Unni Løvlid.
«Und Mig Gud» – Unni Løvlid:
Eir: – «Und Mig Gud» som vi har lært av Unni Løvlid, er en tradisjonell salme en liten gutt skrev teksten på da han lå på dødsleiet. Teksten beskriver hans trang til og ønske om å komme til himmelen og blitt tatt vare på der.
«Store Store Gud» – etter Arve Moen Bergset:
Eir: – «Store, Store Gud» har Eir lært av Arve Moen Bergset da hun hadde ham som lærer ved musikkhøgskolen. Teksten handler også her om et ønske om å komme til himmerik, og fortellerens ferd dit. At alt her på jorden ikke er helt lett, men at det løses når man endelig får forlate den.
«Ack Högaste Himmel» – etter Kersti Ståbi:
Levina: – Denna visan hörde jag första gången i tv-programmet «Med Djävulen i Hälarna» där den i hop med spelmannen Görgen Antonsson framförs av Kersti Ståbi. Den fastnade i mig och efter att i flera år ha nynnat på melodin lite då och då bestämde jag mig för att lära mig den på riktigt. Jag började med att lära mig verserna i versionen efter Kersti men sökte även upp texten i arkiv och hittade då en hel del varianter av texten med både andra versioner av verserna och fler verser. Därefter plockade jag ut verser, både med tanke på att skapa en så helhetlig och logisk kronologi i visan som möjligt, men också utifrån vilka av verserna som berört mig mest. Jag tog mig dessutom friheten att göra några små förändringar i texten själv för att få den att flyta bättre.
– Senare tog jag även kontakt med Kersti Ståbi och fick veta att hon i sin tur lärt sig visan av Hanne Kjersti Yndestad. Och i jakt på melodins ursprung frågade jag därpå Yndestad vart hon lärt sig visan varpå hon svarade att melodin förmodligen är en version av “stammoder-melodin” som i Norge är mest känd som «Håvard Hedde».
– När jag sökte efter textens källa kom jag i kontakt med Uppsala universitetsbibliotek som hade den äldsta versionen jag hittade. Där var den publicerad som en del av skillingtrycket Trenne Nya Wisor – Tryckår 1845.
Jeg har nå samlet litt stikkord som jeg vil at dere skal si litt om forholdet til og hva de kan si om Ævestaden eller Ingen Mere Gråter.
Sudan Dudan:
– De har vært en viktig inspirasjonskilde for oss. Spesielt med tanke på hvordan de ulike instrumentene flettes sammen i ulike ostinato, riff, mellomspill, men også måten de bruker unison sang på.
Valkyrien Allstars:
Levina: – Veldig inspirert av låta «Harpa» som er en middelalderballade de har spilt inn med droneteppe som komp, den har inspirert oss veldig. Man formas ju av det man lyssnar på och redan innan vi tre möttes hade vi nog alla tre lyssnat mycket på valkyrien. De har även varit viktiga för oss nu på senare tid då de vid två tillfällen har låtit oss vara suport för dem.
– Vi ble presentert for mindre tradisjonelle arrangementer av folkemusikk gjennom å lytte til Valkyrien noe som ga meg inspirasjon til å gjøre det samme.
Wardruna:
– Bruk av eldre instrumenter, atmosfæriske og episke lydbilder. Rytmisk driv og mystisk stemning.
Enslaved:
– Polyrytmikk og intensitet. Spennende låtstrukturer
Salmer:
– Nydelige og nitriste tekster, et eldre språk. Omfattende og avanserte melodier med mye ornamentikk.
Norsk folkemusikk:
– Den norske folkemusikken jeg er mest inspirert av (og som jeg lytter mest til) er den melankolske. Eksempelvis salmetoner, skillingsviser, viser – musikk i moll. Nifse maneviser og mørke slåtter.
Svensk folkemusikk:
Levina: – Givetvis har det att jag spenderade mina första folkmusik-år inom den svenska folkmusikmiljön påverkat mitt vis att spela och tänka musik på.
Elektronisk musikk:
– Suggererende driv. Kenneth er stor fan av dub-techno, en sjanger som ofte inkluderer regnlyder og dype atmosfæriske landskap.
Griot-musikk:
– Flere av Kenneths lyreriff er inspirert av innspillinger med griotmusikere som ofte spiller på lyrelignende instrumenter
Møte mellom tradisjon og modernitet:
– Fullkomligt essentiellt för vårt uttryck. Det är ju det vi gör.
Improvisasjon:
– Vi improviserar ofta tillsammans som en del av vårt vis att komponera arrangement på.
Død:
– Et tema ingen vil ha et forhold til, men som alle må ha et forhold til. Det er interessant og spennende å grave seg inn i temaet – og det finnes uhyre mye bra musikk med død som tema.
Vemod/det triste:
– Vi fascineras alla tre av triste och vemodige melodier samt texter. Det var en av de sakerna vi tidigt upptäckte och som fick oss att tänka att vi hade lust att spela i hop.
Alvor:
– Det er viktig at musikken vår blir tatt på alvor. Dermed er det og naturlig at innholdet i musikken er alvorlig. Derimot bruker vi som en kontrast humor både på sosiale medier og på konserter.
Ulykkelig kjærlighet:
– Givetvis blir detta ett tema om man först börjat intresserat sig för triste sanger eftersom många triste sånger behandlar just olycklig kärlek.
Hans Martin Austestad har spilt inn, mikset, produsert og mastret platen. Fortell litt om ham og det samarbeidet dere i mellom.
Eir: – Hans Martin har på en måte blitt vårt fjerde bandmedlem. Ikke bare spilte vi inn hos ham, men vi fikk bo i hans hus. Det var fine kvelder fylt med rødvin og banjo, og hans pusekatt Lussi. Hans Martin er musiker selv, så han hadde mange innspill da vi satt sammen i studioet hans og mikset.
Albumomslaget er Asbjørn Strøms «Refleksjon». Fortell litt om denne kunstneren, kunstverket og koplingen mellom kunst og musikken på albumet.
Eir: – Eirs bestefar Asbjørn Strøm fra Rødenes i Marker kommune står bak maleriet Refleksjon. Han lever ikke lenger, men vi har fått lov av bestemoren til Eir til å bruke det som albumcover. Asbjørn var maler og kunstlærer hele sitt voksne liv og hans stil samsvarte godt med Ævestadens uttrykk. Det finnes en bok «Maleren Asbjørn Strøm» med mange av hans malerier.
Fortell litt om plateselskapet deres Heilo og deres rolle for den norske folkemusikken.
Eir: – Heilo er folkemusikkavdelingen til Grappa. Det er stort for oss å være signert med dem da vi ser på dem som bautaer i folkemusikkmiljøet, i tillegg til at det passet oss godt. Vi har et godt samarbeid, der vi i bandet også gjør mye av arbeidet, og der de gir oss mye frihet.
Hvilke planer har dere utover høsten og vinteren?
– Vi holder kortene tett inntil brystet inntil videre.
Vær den første til å kommentere