Hey Gloria: Intuitiv rock

– Det handler om å ikke riktig forstå hva man gjør og hvor man er på vei. Å være delaktig men ikke føle seg inkludert. Være en del i et system som en ikke liker. Du er med fordi du føler at du burde være med, ikke fordi at du føler at du har valgt det selv. Den følelsen forsøker den her låten å beskrive, forklarer Linnea Jansson i Trondheimskvintetten om tittelkuttet «Hur Fort» fra albumet Hur fort ska man gå? som de slapp på Crispin Glover Records i fjor høst.

Hele platen er en inspirerende affære som drar lytteren med inn i et alternativt, suggererende univers av følelser og stemning. Man kan nesten høre hvor mye musikerne lever seg inn i musikken, en form for postpunk eller avantgardistisk rock med røtter i Velvet Underground, men også nyere svenske artister som Pascal og Skriet.

I dette intervjuet med disharmoni kan du finne ut hvordan bandet kom til, språklige valg, referanser og behovet for å være musikalsk frie.

Kan dere først fortelle hvem og hva Hey Gloria er i norsk musikkliv? Når og hvordan kom bandet til og hvilke ambisjoner har dere?

Linnea: – I Trondheim i 2014 började vi spela i hop jag och Kristin och sedan 2019 så är vi den konstellation som vi är idag. Vi vill skapa mer musik, upptäcka oss, genom musik och publikmöten.

Kristin: – Hey Gloria er som et rampete barn i fri og utforskende leik. Vår musikalske energi er intuitiv, følsom og ærlig. Vi er det vi er og forsøker ikke å være noe annet.

Håkon: – Vi ønsker gjennom musikk å bryte ned normative samfunnsstrukturer – både når det gjelder alder, kjønn og legning. Våre konserter er en hyllest til mangfoldet, og ønske om å være seg selv – vi ønsker å gi alle en frihetsfølelse via vår musikk. Vår ambisjon er å gi dette til flest mulig.

Si litt om bakgrunnen for bandnavnet og hva dere ville artikulere med det.

Linnea: – På ett vis en hyllning till en förebild vi har, Patti Smith och hennes tolkning av “Gloria”. För mig också: Hey, till det vackra – som finns överallt.

Bandnavnet Hey Gloria fremstår som en sammensmelting av de to låttitlene «Hey Joe» og «Gloria». Hvilket forhold har dere til The Leaves-, The Make Up-, Love, The Standells-, Shadows of the Knight-, The Music Machine-, The Byrds-, The Jimi Hendrix Experience-, Cher-, Wilson Pickett-, Patti Smith-, The Creation-, The Human Being-, Spirit-, Deep Purple-, Dead Moon-, Nick Cave and the Bad Seeds-, The Lemonheads-, Type O Negative-, Charlotte Gainsbourg-låten «Hey Joe» skrevet av Billy Roberts og hva med Patti Smith-, Shadows of the Knight-, Tom Petty-, The Blues Magoos-, The Human Being-, Eddie and the Hot Rods-, Jimi Hendrix-, The Residents with Snakefinger-, The Doors-, The 13th Floor Elevators-, Thee Headcoatees-, The Pandora-, Count Five-, Rickie Lee Jones-, Game Theory-, og Them-låten «Gloria» skrevet av Van Morrison?

Håkon: – Alle har vi en kjennskap til disse bandene, men som gjeng møtes vi mellom svenskene i Pascal og alternativ-rockerne i The Cure. Mellom pompøs pop og hverdagslig pønk. Fra poesien til Mattias Alkberg til galskapen i Eddie Meduza ønsker vi å frigjøre både oss selv og publikum. Med god hjelp fra de store, klangfargede tammene til The Cure og Cocteau Twins – tilslørt Joy Division, The Velvet Underground og Pixies’ gitar.

Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva var det som fenget?

Linnea: – Jag hade en lärare på lågstadiet som hette Ing-Marie, hon skrev egna sånger som var så roliga och vi fick sjunga högt i klassrummet. Det var så lekfullt och mäktigt att sjunga med klassen och henne. Min stora syster gav mig skivor och kassetter, jag upptäckte Bob Marley, Lauryn Hill och No Doubt. Det är för mig stora idoler sen mellanstadiet. Tillsammans med Lauryn Hill och Gwen Stefani så sjöng jag högt i mitt rum, och lärde mig alla deras alster. Det som fångade mig var deras pondus, självsäkerhet och röster, ville också få till att sjunga som dem.

Kristin: – Jeg vokste opp i en familie med 3 eldre søsken som var svært musikkinteresserte. Mens min mor spilte Patsy Cline, Elvis og Roy Orbison på full guffe i stua, dundret Abba, Bruce Springsteen og Kiss fra loftet. Dette var på 80-tallet, og jeg ble veldig fenget av det melodiøse samt de til tider svulstige energiene fra MTV. 50/60-talls perlene har virkelig sneket seg inn for godt, men det var ikke før jeg selv ble voksen at jeg oppdaget hvor stor innvirkning de tiårene har hatt på meg.

Når og hvordan begynte dere selv å spille og synge og hva får dere utløp for med det?

Linnea: – Jag började sjunga i ett punkband när jag gick på gymnasiet, som snabbt blev ett bluesband för det var bara trummisen och jag kvar. Så hon och jag startade ett nytt band. Vi spelade covers först, men började snabbt att skriva egna låtar. Det var så häftig känsla att skapa tillsammans, vi riggade upp i hennes vardagsrum och skrev texter, lekte fram melodier, spelade in oss själva. Allt var möjligt, ja till allt! Och tack vare att hennes föräldrar lät oss spela i hemmet.

Kristin: – På Dyrøya (i Troms), der ingen skulle tru at man kunne oppleve et rikt kulturtilbud. Det var via musikkbarnehagen og senere kulturskolen jeg fikk utforske og uttrykke meg. Jeg starta tidlig å spille i band, takket være en musikkinteressert rektor som motiverte og var primus motor for diverse kulturelle arrangementer. Jeg var innom orgel, piano, gitar, trommer og bass og jeg opplevde at alt var lov. Da jeg oppdaget “rec”-funksjonen på kassettspilleren, åpnet det seg en ny verden med å skrive og spille inn egne låter.

Har dere hatt noen forbilder, mentor eller inspirasjonskilder som har vært viktige. I så fall hvem og hva har dere lært av dem?

Linnea: – Jag älskar bra röster, och det är ju såklart väldigt subjektivt vad vi går igång på men ex på gymnasiet hade jag en sånglärare som var helt otrolig. Att sitta 1 meter från nån som var så bra gav mig massa inspiration och musikglädje. Hon tyckte jag skulle söka folkhögskola och uppmuntrade mig till att sjunga. Lyssnar fortfarande på stora röster Lauryn Hill, Gwen Stefani, Sinéad O’Connor, Mercedes Sosa, Etta James osv., men även också mer på hela ljudbilden nu för tiden. Innan var jag inte så intresserad av det. Nu kan jag njuta av ljudet på en skarp eller ett gitarriff og lyssnar på ett annat sätt. Det utvecklade jag under tiden jag studera i Trondheim på musikteknologi alla musikaliska möten, speciellt med Kristin.

Kristin: – Joni Mitchell, for hennes gitarspill og undersøkende akkorder. The Velvet Underground, for den uangripelige, monotone hypnosestemningen. The Replacements, uten hensyn og med hjertet utenpå skjorta.

Si litt om valget å synge på morsmålet og hva det har hatt å si for kommunikasjon med publikum.

Linnea: – Från början när jag och Kristin började spela ihop så sjöng jag på engelska, det var hon som sa, ska du inte testa att sjunga på svenska det är så fint. Först sa jag, åh så töntigt. Hehe, men jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på musik där det är svensk text, alltså menar så där lyssna lyssna. Men nu tycker jag det är riktigt kul att skriva på modersmålet. Och har börjat lyssna på svensk musik på ett annat sätt. Upptäckt mycket genom andra artister. Älskar ex texterna till Mattias Alkberg och Isak Sundström.

Kan dere si litt om hverandres musikalske styrker og roller i Hey Gloria?

Linnea Jansson:
– Jonathan Fimland Kleven, han spelar gitarr på en bas och tvärtom. Sömlös strängguru som lyssnar in sig i helheten. Känner mig alltid trygg av att spela med honom. Även fast hans röst är slut så skriker han ut det sista på våra gig. Han är vår allas stöttekontakt och ansvarar för hms.

Kristin Wensel Ellingsen:
– Nicolas Leirtrø er selveste biskopen av støy og feedback på bariton-gitar. Nicolas er en stødig fyr med svært høy arbeidsmoral, det drypper bokstavelig talt musikk av ham og han maler de fineste og mest speisa lydbildene. Nicolas beholder alltid roen og han bærer på en stor faglig musikalsk tyngde.

Håkon Kvam:
– Kristin Wensel Ellingsen er hjertet og detaljene i Hey Gloria. Hun har alltid kontroll på hva hver enkelt gjør i bandet, noe som styrker uttrykket. Hun er bevisst og har tydelige idéer i lengre, improvisatoriske strekk og er en av de beste rockegitaristene jeg noen gang har spilt med. I tillegg er hun et geni som produsent og tekniker. Gitardronninga fra nord, gjemt der borte mellom fuzz og tørrfisk.

Nicolas Leirtrø:
– Linnea er en av de råeste personene og musikerne jeg kjenner. For meg er formidling noe jeg verdsetter svært høyt – hvis det vises at du virkelig tror på det du gjør og evner å formidle det, og attpåtil klarer å invitere publikum til å delta i det, da kan du spille og gjøre hva faen du vil, og folk vil alltid tro på det. Linnea innehar en av de sterkeste evnene på dette feltet som jeg kjenner til, og det er alltid helt sinnsykt å se hvordan hun trollbinder og hauser opp publikum så til de grader! Dette gir oss andre rom og frihet til å virkelig strekke på ting og tøye grenser, hvor bl.a. jeg føler at jeg får plass og lov til å gjøre hva faen jeg vil på toppen av det hele! Linnea ville vært en satans bra sektleder!

Jonathan Fimland Kleven:
– Om Håkon Kvam. Jeg har alltid vært fascinert av trommespillet til Håkon, jeg kjenner ingen som spiller som ham. Han har en helt egen evne til å høre hva låta TRENGER, og midt i blant fuzz og skingrende vokaler finner han alltid en tydelig, sterk idé som fungerer som en svaiende, vuggende bærebjelke, vindskeiv og 100% stødig. Det bor i tillegg helt utrolig mye trøkk og godartet føkkyou i Håkon både musikalsk og ellers, og han er på alle måter en nøkkelperson i dette bandet.
Løfter nivået på hver låt han spiller på. En knallfyr er han også.

Hvorfor avantgarde-rock?

Håkon: – Vi har beskrevet oss slik for å få folk til å forstå at Hey Gloria ikke er et typisk rocke-gubbeband. Mye av referansene våre ligger også i de lengre strekka til Velvet Underground, så vi bruker også begrepet for å gi lytteren en nostalgisk følelse i møtet med oss.

Fortell om bakgrunnen for albumtittelen Hur fort ska man gå? og hva dere ville formidle med den.

Linnea: Hur fort ska man gå? Det handlar om att inte riktigt förstå vad man gör och vart man är på väg. Att vara delaktig men inte känna sig inkluderad. Vara en del i ett system som man inte gillar. Du är med för att du känner att du borde vara med, inte för att du känner att du valt det själv. Den känslan försöker den här låten beskriva.

Hvilket forhold har dere selv til

Repitisjon:

Linnea: – Repetition gör att jag lättare kan försättas i ett slags trans tillstånd. Det är helt underbart. Och helt ärligt ett riff som är skitbra. Det vill jag höra hela tiden, varför ska man då krångla till det med annat.

Poesi:

Linnea: – För mig är text väldigt viktigt och det jag lyssnar efter i mitt eget skapande och hos andra artister. Ibland föds meningar intuitivt och då är det roligt att skapa vidare på den idéen. Oftast är det så, och så försöker jag hitta en mening med de orden. Jag får en start och ska försöka lösa slutet och få ihop det till en låt.
Jag läser gärna poesi, i dagarna Audre Lorde och Hanna Rajs.

Fortell om plateselskapene deres, Fysisk Format og Crispin Glover Records.

Håkon: – Vi jobbet med Fysisk Format før, men ga ut plata med Crispin Glover Records. Torgeir Lund har vært en viktig person for oss i utformingen av vinylens utseende. Han har ekstremt godt øye for hva som gjør vinylen fin – så valg av coverillustrasjon og fargekombo er alle hans forslag. Vi føler dette har bidratt til å gi musikken riktig farge og innpakning: røft, men samtidig sentimentalt og tenkende.

Kan dere til slutt velge noen låter som har vært med på å definere dere som musikere i Hey Gloria og si noe om hva dere har fått ut av dem?

Kristin:

The Replacements – “Unsatisfied”

– Låta har alt: ung desperasjon og lap-steel gitar. Underveis har jeg utviklet en lidenskap for alle slags strengeinstrumenter, men det var denne låta som åpnet ørene mine og inspirerte meg til å spille steel. Et vakkert instrument med et enormt følelsesregister. Et instrument som jeg tidligere primært spilte i mer typiske americana/folk-konstellasjoner, men som fulgte med meg på lasset til Hey Gloria.

Linnea:

PJ Harvey – Big Exit.

– Den här låten är direkt och så på, när jag hör PJ Harvey blir jag ofta knockad av text, gitarr och sång. Och mitt i allt så är hon också så dynamisk och sårbar. Tycker hennes musik är modig, och det är inspirerande för mig.

Lauryn Hill – Mystery of Iniquity

– Hela den här skivan är så vacker och just denna låt. Hon är förkyld och hostar och vill få fram varje ord med sin makalösa röst. Det är så mycket text och hon har en sån precision. Mellan låtarna är hon transparent och framför livsanedoter. Hade aldrig hört musik framföras på detta vis, hon verkar improvisera så mycket och det är så härligt att lyssna på.