— Jeg tror at jeg kan snakke for alle og si at Rome Is Not A Town er en reaksjon på band vi tidigere spilt i og genre som vi tidligere spilte. Vi trengte å rense av oss, forklarer gitarist og backing vokalist Susanna Brandin i Rome Is Not A Town som er aktuelle med albumet Tender Arms Power Heels på Startracks Records.
Og visst byr Tender Arms Power Heels på musikk som kan føles som en form for renselse eller katarsis også for oss som lyttere, med sin rå og ubesudlete natur. Med sin herlige blanding av støy og ettertenksomhet griper kvartetten, med utgangspunkt i musikkmiljøet i Gøteborg, oss dypt og inderlig. Det vi får servert er en eksperimentell og leken form for postpunk eller no wave som samtidig er catchy eller poppa nok til at man kan velge seg favorittlåter.
Her forteller kvinnene som i dag er spredt utover Sverige, utenom øvingene i Gøteborg, om å vokse opp med en utpekt skjebne om å bli musikere, The Beatles og LEGO, barbråk, den innadvendte punken, villdyret i dem og at de faktisk ikke har vært i Roma.
Rome is Not A Town (RINAT) består av Kajsa Poidnak, Susanna Brandin, Emma Wättring og Caroline Kabat.
Kan dere først fortelle hvem Rome Is Not a Town er for de som ikke kjenner til det fine bandet.
Susanna: Rome Is Not A Town är ett fint och stökigt rock/postpunk-band med rötterna i Göteborg. Fyra kompisar som spelat ihop sedan 2014 typ.
Fortell litt om bakgrunnen til bandnavnet og hva dere ville si med det.
Susanna: Det var något som vi hörde skrikas i ett barbråk för länge länge sedan efter något av våra första rep. Grabbarna blev utslängda och vi fick ett bandnamn.
– Det var något som vi hörde skrikas i ett barbråk för länge länge sedan efter något av våra första rep. Grabbarna blev utslängda och vi fick ett bandnamn.
Hvilket forhold har dere selv til byen Roma?
Susanna: Inget. De har inte bokat oss än.
Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva var det som gjorde dere så lidenskapelig til den?
Susanna: Det spelades mycket gitarr hemma under min uppväxt och lyssnades på mycket musik. Så det ingick liksom i vardagen på nåt sätt. Min första musikupptäckt var Beatles och jag blev totalt uppslukad av allt som rörde dem. Jag lekte Beatles med Lego, jag gick sorgeklädd till skolan på Johns dödsdag och jag lärde mig spela gitarr till deras låtar.
Emma: Känns som att jag inte haft så mycket val. Båda mina föräldrar jobbade med musik när jag växte upp och för mig kändes det som att det var den vägen som erbjöds i livet typ. På gott och ont, hade ju vart kul att kunna något annat också kan jag tycka idag. Men som tur är, är musik på min topp 3-lista över favoritsaker i livet!
Hvilken musikk var dere omgitt av under oppveksten?
Susanna: Evert Taube och Beatles.
Kajsa: Rolling Stones och Chuck Berry
Emma: Klassisk musik, blues, och typ teatermusik.
Når begynte dere selv å synge og spille og hva fascinerte med den måten å uttrykke seg på?
Susanna: På mellanstadiet började jag spela gitarr och startade första bandet 4ofUs. Vi hade ett gig på skolavslutningen sedan gick vi skilda vägar.
Emma: Jag började spela fiol när jag var fyra år tror jag men blev förälskad först vid tio när jag började spela piano. Lärde mig det själv och var helt tagen av att det gick att hitta på egna melodier och att det inte fanns några regler.
Kajsa: Pappa hade en gitarr och förstärkare hemma. Tror han spelade rolling stones-covers med ett gäng kompisar när han var tonåring. Gitarren liksom bara stod i ett hörn hemma. Jag kommer ihåg att jag brukade koppla in den, sätta på förstärkaren högt och lyssna på ljuden. Brus, lösa strängar och rundgång.
Dere har valgt å synge på engelska. Fortell litt om det valget.
Kajsa: Vet inte om jag tänkt särskilt mycket på det. Bandet jag spelade med innan skrev texter på svenska så kanske var det bara ännu en motreaktion? Det blir ju antingen svenska eller engelska om jag ska kunna skriva text och denna gång blev det engelska.
Hvordan skiller Rome Is Not a Town seg med tanke på bandkjemi og musikalsk tilnærming fra andre band dere har vært med i tidligere som Hunt og Pfemme Records?
– Båda mina föräldrar jobbade med musik när jag växte upp och för mig kändes det som att det var den vägen som erbjöds i livet typ.
Emma: Jag och Kajsa har spelat tillsammans i Pfemme records tidigare och jag känner samma som Susanna, att jag är väldigt stolt över det. Vi jobbade med en mer direkt känsla i det bandet, både i musiken och texterna. Det var väldigt mycket rakt på sak. I RINAT så har jag fått utforska en mer inåtvänd känsla. Mitt i stöket, som ju också är RINAT, så har vi lyckats hitta en eftertänksamhet som jag uppskattar att vara i mycket. Framförallt nu på senaste skivan har vi varit i en sådan känsla.
Hva er den viktigste forskjellen mellom Tender Arms Power Heels og debutalbumet It’s A Dare och EP-en Careful Like You Cared (2016)?
Susanna: Skaparprocessen skulle jag säga. Tender Arms har vi låtit ta tid. Vi har tänkt mycket, känt mycket, testat mycket. Den är mer snirklig och eftertänksam. Debutskivan skrev vi på en månad och var mer rak på nåt sätt.
Kan dere fortelle litt om hverandres musikaliske styrker og roller i Rome is Not a Town?
Caroline Kabat, trommer og backing vokal
Susanna: Carro e cool, otroligt drivig och har en jävla fingertoppskänsla när det kommer till allt som har med band och musik att göra.
Emma: Ja, hon är så himla mycket mitt i prick i reflektioner om musik och olika band. Hon är en känslostyrd musiker skulle jag säga, det är som att hon målar musik när hon spelar trummor. Tycker att vi kompletterar varandra i bass and drum-laget.
Kajsa: Carro är en av få personer som förstår att små detaljer spelar roll. Om gardinen skymmer halva fönstret i studion så kan det bli en helt annan tagning för att stämningen i rummet blir en annan eller för att hihaten känns mjukare i mjukt ljus.
Emma Wättring, bass og backing vokal
Susanna: Bandets nav. Utan Emma ingenting. Sjukt musikalisk, stabil, cool och alltid bäst outfit.
Emma: Snygga glasögon.
Kajsa: Det är Emma som håller ihop hela bandet. Både musikaliskt och socialt. Hon är limmet. Utan Emma inget Rome.
Kajsa Poidnak, vokalog gitar
Susanna: Orädd, smart och fantastiskt kreativ. Kajsa är frontpersonen alla drömmer om att ha i sitt band.
Emma: Har en otrolig förmåga att se vart musiken vill. Är väldigt noggrann och uppmärksam men låter alltid kreativitet och känsla komma före funktionalitet.
Susanna Brandin, gitar og backing vokal
Susanna: Effektiv jungfru.
Emma: Så jävla bra gitarrist. Är lite som att hennes gitarr är en trollstav ibland… hon skapar liksom magi. Sen är hon också väldigt bra på att styra upp tex turnéer och köra bil!
Kajsa: Susanna är personen som får saker gjort, inget tjaffs. Utan henne hade det inte varit några turnéer och inget skivbolag. Hon är ett geni med toner och strängar. Tror hon på något ger hon 100%, tror hon inte på det så fårdet va.
Fortell om albumtittelen Tender Arms Power Heels.
Emma: Det är en slags reflektion kring vad vi har pratat om och upplevt de senaste åren när vi skapat musiken till detta album. Vi har tänkt mycket på ordet kontraster och vart meningen i det ordet ligger. Det kan vara typ mjuk vs. hård, eller månen vs. solen. Vi har funderat mycket kring vad det perspektivet kan få för konsekvenser. För Ibland känns det som att vi är tvungna att välja och kanske vara antingen det ena eller det andra. Tender Arms Power Heels är en slags ordlek som både ifrågasätter och bekräftar det.
B-siden av albumet ble først sluppet som en selvstendig EP, Living In The Waitlist. Fortell litt om det valget og hva dere ville uttrykke med det.
Emma: Från början av denna process var det tänkt att vi skulle släppa tre EPs. Dom skulle få ha olika uttryck, olika ljudbilder, helt enkelt få vara sin egen. B-sidan släppte vi först som en EP Living In The Waitlist för att den var den första av dom tre. Sen kom livet ifatt oss och allt som hänt i världen de senaste åren tog nog ut sin rätt. Vi gjorde helt enkelt EP 1 och 2 till ett album. Vi hör ju att sida A och B egentligen tillhör olika familjer men det känns också som en målning av tiden som varit och det känns fint.
Jeg har nå noen stikkord som jeg vil at du skal si noe om forholdet til og hva de kan si om Rome Is Not A Town eller Tender Arms Power Heels.
Indie Rock
Kajsa: Den senaste tiden har jag funderat på genren indie-rock. Väldigt ospecifik genre. Tror faktiskt inte jag vet vad det är.
Noise Rock
Kajsa: Vet inte om vi tänkt något särskilt på noise rock när vi skrivit låtarna till Tender arms power heels.
Post punk
Kajsa: Älskar post-punk i alla dess former och är nog undermedvetet alltid en kompassnål som pekar dit när vi skriver musik tillsammans.
No Wave
Kajsa: No Wave är en genre och “anda” som jag uppskattar mycket! Tror nog att det finns spår av det i mitt gitarrspel iallafall.
Riot Grrrl
Kajsa: <3 !
Surf Rock
Kajsa: Ja men det är ju mysigt!
Hardt
Emma: Enspårigt
Rått
Kajsa: Det har vi absolut haft i bakhuvudet (snarare frontal-loben) när vi skrivit och spelat in låtarna på A-sidan av detta album. Ville fånga det där smutsiga och råa som finns i replokalen. Därför spelade vi in A-sidan där.
Experimentell
Emma: Gillar att vara i
Thurston Moore
Emma: Äldre rockherre som börjat med notställ men fortfarande har känslan kvar
Refused
Emma: Gulliga pojkar som vill mycket
The Hellacopters
Kajsa: I´m in a/the brand/band!
Per Stålberg/ Division Of Laura Lee
Emma: Go gubbe
– Ibland känns det som att vi är tvungna att välja och kanske vara antingen det ena eller det andra. Tender Arms Power Heels är en slags ordlek som både ifrågasätter och bekräftar det.
Kajsa Poidnak har gjort artworket. Fortell litt om tegningen som som dere har valgte
Kajsa: Hm. I mitten på omslaget är spagetti-damen och hon dök upp när det skissades på idéer. Jag gillar henne mycket! men om jag hade gjort omslaget idag så hade det blivit en höns-fot i mitten.
Hva er bra og mindre bra med Göteborg som musikkby?
Caroline: Mindre bra är väl att det finns så få centrala replokaler kvar och mindre scener att spela på, särskilt för nyare band. Tror det är viktigt och behövs för att hålla igång en intressant musikstad på sikt, platser att mötas på och testa nytt. Det är trist att ställen försvinner och det byggs hotell och bostadsrätter istället för att bevara och stötta det som gjort att Göteborg haft gott rykte som intressant musikstad. Det bra är att det fortfarande finns folk som ser det viktiga i att hålla igång scener, och att intresset fortfarande finns att spela och uppleva musik.
Hvordan har bandet blitt påvirket av pandemien?
Caroline: Well det största som påverkat oss är väl att inte kunna spela live lika mycket eller på samma sätt som tidigare. Det gäller ju alla band såklart, men kanske påverkat oss extra mycket i och med att vi kanske mer är ett band att se och uppleva live på lokal snarare än att sitta hemma och kolla på en livestream. Blir inte samma kontakt och energi, inte för oss i alla fall.
Hvordan synes dere at svenske myndigheter har passet på det hele under pandemien for musikere og kulturlivet
Caroline: Svårt att säga. Det är ingen som har varit med om en sådan situation tidigare så det har inte funnits något facit på hur vi hanterar det både här och globalt. Tycker det är bra att myndigheter varit lyhörda och lyssnat till experter. Det har funnits ekonomiskt stöd att söka såklart men det ersätter ju inte riktigt vad kultur är och hur kulturen lever. Tror de har gjort sitt bästa för att hjälpa sjukvården vilket också kanske är lite enklare att mäta i siffror och motivera än att kulturlivet är minst lika viktigt för folkhälsan. Men det har också blivit synligare för folk att kulturutövare och alla runt omkring (tex bokare, ljudtekniker, etc.) påverkades väldigt hårt och att många ofta lever på lite pengar och är beroende av att allt hålls igång.
Kan dere si litt om plateselskapet deres, Startracks?
Emma: Startracks är kort och gott Fredrik Holmgren och Fredrik har för oss blivit som ett träd i skogen som står stabilt även när det blåser.
Vær den første til å kommentere