DULL: Fyrrig indiepunk

Foto: Joakim Eklöf
– For meg har det vært viktigt å ha kvinner som spiller i rockband som forbilder. Mine husguder er nok Veruca Salt. Det er ingen hemmelighet at jeg har blitt inspirert av dem til DULL, ettersom de også har to kvinner på gitar hvor begge deler på leadvokalen. Jeg synes det er et magisk konsept, mener Canan Rosen som sammen med Louise Erdmann utgjør disse to frontfigurene i kvartetten Dull som slår godt fra seg på det ferske albumet Dive Deep DownStartracks.

DULL gir lytteren en reell bakoversveis med sitt herlige, heftige gitardriv. Låtene sparker hardt og godt. Et enkelt og direkte driv fritt for unødvendige forstyrrelser. Det er kraftfullt, støyende og skikkelig catchy med sine deilige hooks. Venner av band som Sonic Youth, Breeders, PJ Harvey eller nyere orkester som The Beths, Soccer Mommy og Bully vil formodentlig fryde seg når de får høre denne kvartetten. Disharmonis intervjuer digger i hvert fall lidenskapelig og lengter etter å få oppleve dette live på en scene. Her forteller punkrockerne fra Stockholm om gleden ved å kaste seg ut på dypt vann og om musikalsk energi og inspirasjon.

[iframe style=»border-radius:12px» src=»https://open.spotify.com/embed/album/2NahJzyffa5TqLLEjogNhw?utm_source=generator» width=»100%» height=»152″ frameBorder=»0″ allowfullscreen=»» allow=»autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture» loading=»lazy»></iframe]

 

Kan dere først fortelle de som ikke kjenner deres tøffe band hvem dere er i svensk og internasjonalt musikkliv?

Canan: – Tack för fina ord! DULL är ett nytt band som spelar rock med indie som förnamn och punk som efternamn. Vi rör oss i trakterna av sådan musik som skaver och skevar, men går aldrig över gränsen. Mycket gitarrslingor, dubbel leadsång och mycket spelglädje. Vi är baserade i Stockholm och har för en månad sedan släppt vårt debutalbum via Startracks Records. Det är Sveriges finaste indie-label som har funnits sedan 90-talet och släppt storheter som Refused, Fireside, Tiger Lou, Wannadies, med flera. Vi har spelat en del i Sverige men vi gissar väl på att vi inom en snar framtid kommer fylla på med spelningar på andra håll också.

Fortell litt om bakgrunnen for bandnavnet og hva dere ville si med det?

Louise: – Att välja bandnamn kan vara svårt. Vi velade och hade många olika förslag innan vi fastnade i just DULL. Vi tycker att det är kaxigt med ett kort namn med en enda stavelse. Koncist och enkelt. Det är svårgooglat men det är det värt.

Kjeder dere dere ofte ?

Canan: – Antar att du syftar på bandnamnet? Haha! Jag har nog bara tråkigt om jag är sjuk. Annars ser jag till att sysselsätt mig med något som matchar min energinivå just då. Det brukar bli spelar gitarr, spela tv-spel, träna, träffa vänner, kolla på tv eller passa på att städa/tvätta. Att städa och tvätta är i och för sig väldigt tråkigt. Tur att jag inte behöver göra det hela tiden.

Louise: – Jag har väldigt sällan tråkigt måste jag säga. Det finns alltid roliga saker att göra! Problemet är väl snarare att det finns för lite tid.

Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva gjorde dere så fascinert av musikk?

DULL är ett nytt band som spelar rock med indie som förnamn och punk som efternamn

Canan: – Jag är uppväxt i en familj där musiken alltid har varit närvarande. Jag vet nog faktiskt inte när jag “upptäckte” musik. Men några av mina tidigaste minnen när jag verkligen blev fast i musik är från tidiga tonåren när jag upptäckte 90-talets alternativa rockscen. Jag minns hur jag kunde sitta på rummet, spela typ Veruca Salt, Nirvana eller liknande på hög volym, sjunga med och få rysningar i hela kroppen. Musiken liksom drabbade mig. Det gör den fortfarande i vissa stunder och det är en underbar känsla.

Når begynte dere selv å synge og spille?

Louise: – Min mamma lurade in mig på en gitarrlektion som barn och när läraren frågade om jag hade tjuvtränat bestämde jag mig för att det var gitarr och inte tvärflöjt som skulle bli mitt instrument. Att sjunga gjorde jag aldrig om ingen tvingade mig, förrän jag började sjunga i DULL. Det har varit en resa och jag har massor kvar att lära men jag är glad över all energi och pepp som bandet och sjungandet har gett mig.

Har dere hatt noen forbilder, mentorer eller inspirasjonskilder som har vært viktige?

Canan: – För mig har det varit viktigt att ha kvinnor som lirar i rockband som förebilder. Mina husgudar är nog Veruca Salt. Det är ingen hemlighet att jag har inspirerats av de till DULL då de också har två kvinnor på gitarr där båda delar på leadsången. Jag tycker det är ett magiskt koncept.

Hvordan skiller Dull seg fra andre band dere er og har vært med i som Twin Pigs, Dead Vibrations, Satirnine, Tiger Bell, The T-55`s, Mary`s Kids, Boris and The Jeltsins når det kommer til bandkjemi og musikalsk tilnærming?

Louise: – Kortare låtar! Mindre reverb och mer attityd. Tycker också att det är nåt helt annat att spela låtar som jag själv har skrivit än att “bara” vara gitarrist.

Canan: – Att det är mera rock än punk är en stor skillnad jämfört med mina tidigare band. Det är också stor skillnad på hur jag tänker när jag skriver och arrar låtarna eftersom det är två gitarrer och två leadsång. Det ger andra möjligheter.

Fortell om bakgrunnen til albumtittelen Dive Deep Down.

Louise: – Dive Deep Down är förutom albumtiteln även ett namn på en av våra låtar. Den handlar om att dyka och tillfredsställelsen i att kasta sig ner i ett tyst, mörkt vatten. Albumet fick samma namn för att vi gillade känslan det ger. Dessutom tyckte vi det var snyggt med 3 korta ord med samma begynnelsebokstav som DULL.

Fortell litt om deres forhold til gitarer.

Louise: – Min Telecaster är helt klart min favoritpryl, men jag är ingen gitarrnörd.

Canan: – Jag älskar gitarrer, jag började spela när jag var sju år! Jag är inte heller en nörd men jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar. Alla gitarrer jag har nu har gemensamt att de är lätta och har smal, lättspelad hals.

Canan: – Det finns ju så olika sätt att spela gitarr och bas på. Men jag skulle väl vilja sticka ut hakan här och säga att i stort sett all rockmusik låter bättre om den spelas med downstrokes. Plus att det ser så jävla tufft ut.

Louise: – Det är Canan som har lärt mig allt jag kan om downstrokes. Jag har tidigare spelat psykedelisk rock där det går lite långsammare. Med DULL har jag fått öva på att spela snabbt och framåtlutat, vilket är superkul.

Si litt om disse stikkordene:
Musikalsk driv:

Canan: – Musikaliskt driv skulle jag säga är det som oftast skiljer bra band från mängden. Det måste finnas minst en idiotdriven person i ett band för att det ska bli något och inte rinna ut i sanden. Nästan viktigare än att skriva bra låtar om det bara gäller att nå “framgång” med sitt band.

Noise rock:

Louise: – Det är härligt när det skaver lite. Annars blir det lätt ointressant för mig. Oljud kan vara vackert men framförallt kan noise rock få mig på oerhört bra humör. Det är lite förlösande att lyssna på stök och skrammel när man är nere och låg eller om man har en skitdag på jobbet. Mitt favoritband inom genren är Gilla Band. Hoppas jag får chansen att se dem live inom en snar framtid!

Sonic Youth:

Egentligen vet jag inte exakt vad alternativ rock betyder eller innebär, men jag brukar gilla nästan alla band som beskrivs som alternativ rock, så det duger för mig

Louise: – Under uppväxten upptäckte jag Sonic Youth och livet blev aldrig detsamma efter det. Bandet är en stor inspirationskälla för mig i att skapa skeva gitarrslingor och jobba med olika former av dissonanser. Ljud och oljud som bråkar och samsas om vartannat är Sonic Youth för mig. Ovanpå det en stor mängd attityd och strävan efter att skapa något unikt som berör och fastnar.

Bully:

Canan: – Om Veruca Salt var mina gamla husgudar så är Bully min nya. Alicia som står bakom Bully är en fantastisk artist, gitarrist, sångerska men också låtskrivare och producent. Det vore så häftigt att jobba med henne som producent någon gång tycker jag!

Alternativ rock:

Canan: – Egentligen vet jag inte exakt vad alternativ rock betyder eller innebär, men jag brukar gilla nästan alla band som beskrivs som alternativ rock, så det duger för mig.

Indie:

Louise: – Indierock har varit en stor del av mitt liv, som är uppväxt med band som Arcade Fire, Yeah Yeah Yeahs, The Kills och Wolf Parade. Klassisk rock var ofta för gubbig för mig och pop lite för mjukt, så indierocken föll mig rakt i smaken. 2010-talet drällde ju av grymma indierockband som låg helt rätt i tiden och jag kan verkligen sakna bra indierockband idag, nu när jag tänker efter.

Punk:

Canan: – Allt som är punk är bra. För mig är punk inte bara en genre, utan också ett sätt att vara på och göra musik på. Jag älskar punk!

Foto: Joakim Eklöf
Vanskelige menneskelige relasjoner:

Louise: – Att bli förälskad är lätt, att bli kär är svårt. Alltid är det dålig tajming eller obalans eller någon som blir ledsen. Svåra mänskliga relationer hör väl till vardagen, eftersom folk är så olika. Om man inte är kompis med alla förstås. Men hur kul är det?

Hva betyr DIY-scenen for dere?

För mig handlar det väl om att ha fått en uppfostran i att om jag vill att något ska hända så får jag ta tag i det själv

Canan: – Jag har nästan alltid befunnit mig i DIY sammanhang, mer eller mindre genom åren. För mig handlar det väl om att ha fått en uppfostran i att om jag vill att något ska hända så får jag ta tag i det själv. Ibland är jag sur att viss konst inte får samma uppmärksamhet (och ekonomiskt stöd!) som annan. Men å andra sidan är gemenskapen i DIY-sammanhangen väldigt stark och människor har fått fantastiska saker att hända med nästan inga resurser alls förutom de själva. Det är häftigt hur band i supersmala, obskyra genres kan turnera jorden över pga att det finns folk engagerade runt omkring.

Hva har dere selv fått tilbake fra punken som band og på et personlig plan?

Canan: – Jag tror egentligen inte jag ser på DULL som ett punkband utan mer som ett rockband med vissa punkiga influenser. Men på ett personligt plan har punken för mig betytt jättemycket. Jag har spelat i flera punkband tidigare och det har varit en stor del av mitt liv. Ett fint sammanhang att vistas i och något som förenar folk.

Max Måns Wikman har produsert Dive Deep Down. Si litt om hvordan det var å jobbe med ham.

Canan: – Att spela in skivan tillsammans med Max-Måns var superkul! Jag hade aldrig jobbat med honom tidigare men det kändes väldigt snabbt som att han fattade vår grej. Vi hade bara funnits ett år då så jag vet knappt om vi själva fattade vår grej, så det var ju toppen att han gjorde det och hjälpte till att fånga det på skiva på ett så bra sätt. Vi tyckte om att han var så peppad. Till och med när vi kom med jobbiga idéer som att ta en halv dag till att seriekoppla massa förstärkare och bara spela in cool rundgång så var han peppad.

Fortell om plateselskapet Startracks.

Canan: – Det är superkul att få lära känna och jobba med Startracks. Det är proffsigt, uppstyrt och glatt. Kärleken till musiken känns oerhört central med Startracks och det känns superviktigt för oss!

Nevn fem låter som har inspirert DULL som musikere.
Louise:
PJ Harvey – Long Snake Moan

– Långsamt kan vara tungt. Och att riffa på en sträng på gitarren kan vara fett. Låt som att du menar vad du sjunger och håll inte tillbaka.

Sonic Youth – Kool Thing

– Krångla inte. Har du ett catchy riff och en bra textrad, håll dig till det och låt det få luft och ta för sig. Repetera det sedan om och om igen med olika nyanser.

Fontaines DC – Too Real

– Dynamiken i den här låten är intressant. Det går från avklätt till maxat och tillbaka igen innan den exploderar. Jag gillar hur olika instrument får ta plats under låtens gång. Älskar också att det funkar att sjunga på en ton, låta blasé och dryg men samtidigt förmedla en stark känsla.

Canan:
Veruca Salt – Volcano Girls

– En fulländad rocklåt. Den har allt en rocklåt ska ha tycker jag. Fräsiga riff, cool sång, perfekt gitarrsolo.

Pianos Become the Teeth – Say Nothing

– Jag älskar ju emo va. Och det här bandet, emo el post-hardcore eller vad man nu kan kalla deras genre, är helt grymma på det de gör. Men den här låten är den med ledsamma låten jag har hört. Gråter typ varje gång jag hör den. Så avskalad men så mycket känslor.

Vær den første til å kommentere

Skriv en respons

Epostadressen din vil ikke vises.


*