It’s for us: Catchy postpunk

– Albumtittelen Out of Time peker på at alt tar slutt. Forhold og liv. Vi har begrenset med tid til rådighet i vår kropp, forklarer Stockholmsstiftede It’s For Us som nylig slapp sitt tredje album på Novoton Records.

Out Of Time er atmosfærisk, mørk og catchy popmusikk trygt plassert i det man kan kalle postpunk, men har også elementer av mer moderne indie. Dansbar og fascinerende drømmende, men også innadvendt og søkende.

I dette intervjuet med disharmoni kan du finne ut hva de selv tenker om artister som Beach Fossils, DIIV og Ladytron, hvordan de nå opererer fra tre ulike land og om livets forgjengelighet.

Vilka är It’s For Us?

Camilla: – It’s For Us är ett fantastiskt postpunkband.

Rebecka: – För mig; home away from home. En slags familj.

Hur kom bandet till och vad har hänt så här långt?

Camilla: – Vi började spela i hop för drygt tio år sedan nu och har släppt tre ep’s och tre album. När vi började så bodde vi alla i Stockholm men med tiden så har vi rört på oss så vi kan nog inte längre kalla oss ett Stockholmsband då vi bor i Sverige, Finland och Tyskland. Vi har spelat en hel del live både i Sverige, Tyskland och Storbritannien.

Berätta om hur bandnamnet komma till och vad ni ville uttrycka med det?

Camilla: – It’s For Us kommer från graffitti-filmen Style wars från 80-talet. Ett uttryck för att det egentligen inte spelar någon roll vad andra tycker och tänker om det vi gör utan att det är för vår skull först och främst. Innebär såklart inte att vi inte vill att folk ska lyssna på vår musik.

Har ni själva mycket interna grejer ni håller för er själva?

Camilla: – Tror vi är väldigt öppna och transparenta i relationen till varandra i bandet och som band generellt. Sen är det såklart att vi har en intern humor och jargong. Det blir så när man umgås så tätt och under så lång tid.

Rebecka: – Ja, jag tror att vi är rätt så mycket ”what you see is what you get”, vi är inte så komplicerade.

När och hur upptäckte ni musik och vad fengade?

Camilla: – Jag har alltid älskat musik. Hemma var det framförallt radio och klassisk musik som gällde. Jag älskade att sjunga från att hag var liten och brukade stänga in mig på toaletten och vråla till Whitney Houston, Celine Dion och Mariah Carey.

Rebecka: – Musik var alltid närvarande när jag växte upp, det var sällan tyst hemma. Framför allt min mamma sjöng och spelade piano mycket, och spelades det inte klassisk musik på stereon så var det Beatles, Leonard Cohen eller Simon & Garfunkel i köket när det lagades mat. Mina äldre syskon introducerade mig tidigt för musik som Nirvana, The Cure, Oasis, Jeff Buckley, Blur, Depeche Mode och Radiohead.

När började ni själva att sjunga och spela och vad var det som gjorde att ni ville driva med musik?

Camilla: – I mellanstadiet så började jag så smått börja komponera egna små låtar och i högstadiet så fick jag ärva min systers elgitarr och startade mitt första punkband. Därefter började jag musikgymnasium och på den vägen är det. Där träffade jag andra musiker som introducerade mig till sina musikervänner och genom dem lärde jag känna gitarristen Jon.

Rebecka: – Jag spelade piano och fiol mellan ungefär 7 och 13 års ålder, försökte skriva lite musik i tonåren men trodde aldrig att jag hade några större musikaliska talanger. Det visade sig att det bara behövdes rätt människor omkring mig så släppte det.

Hvilke funktion fyller musik i era liv?

Camilla: – Musik är en otroligt viktig del av mitt liv. Både att ta del av andras musik och att skriva egen. Om jag är glad så sjunger jag. Om jag skriver så håller jag på att processa något.

Rebecka: – Musik har varit helt nödvändig och avgörande i mitt liv för att bearbeta, lära känna och stå ut med känslor – positiva som negativa.

Har ni haft några mentorer, førebilder eller inspirationskällor som har varit viktiga långsam vägen? I sånna fall vilka och vad lärde ni av dom?

Camilla: – Jag skulle nog säga att Jon (gitarristen) har varit den som uppmuntrat, utmanat och fått mig att utvecklas musikaliskt. Det har han gjort genom att försöka få mig att vara orädd och våga tro på att jag är tillräckligt bra och att jag har något att säga och uttrycka. Samtidigt som att det inte behöver vara så allvarligt utan att det ska vara kul.

Berätta om varandras musikaliska styrkor och roller i It’s For Us:

Camilla Karlsson, sång och bas

Alex: – En fantastiskt drömmig och grym sångerska, som också skriver fina och känsliga texter. Camilla har också ett vasst öra för idéer och melodier i replokalen, och kan träffsäkert avgöra vad som funkar och vad som inte funkar.

Rebecka: – Inspirerande, fantastisk textförfattare med en röst att dö för! En nära vän men också en förebild.

Jon Gredmark, gitarr

Camilla: – Otroligt kreativt driv och fantastisk på sitt instrument. Kan skapa både oljud och fina melodier. Även grym konstnär som kan göra omslag och musikvideor.

Rebecka: – Multitalang, en fantastisk konstnär och unik gitarrist. Har en skruvad och personlig humor som jag älskar.

Rebecka Johansson, keyboard och backing vokal

Camilla: – Klassiskt skolad och organiserad. Ser till att vi inte spelar i olika tonarter gör fantastiska syntmattor och melodier.

Alex: – Är också en idéspruta när hon får händerna på något märkligt synthljud.

Alex Nilsson, trummor

Camilla: – Suverän trummis som det bara kommer naturligt för att tillföra det som blir bäst för en låt. Har tålamod och kan komma med idéer som vi andra inte skulle komma på.

Rebecka: – Intuitiv och kreativ, väldigt duktig på det mesta musikaliskt och en stämningshöjare i bandet. Grym trummis.

Hur har du funnit ditt sätt att sjunga på?

Camilla: – Har egentligen aldrig reflekterat över det, men tror jag framförallt inspirerats av singer/songwriters där det viktiga är det du berättar och känslan- inte om du tar höga, perfekta toner.

Hur skiljer Out of Time sig från dom två första albumen?

Camilla: – Största skillnaden är att vi skrivit musiken tillsammans. Tidigare har det framförallt varit jag och Jon som skrivit grunden till låtarna. Skulle själv vilja säga att det är en mer tidlös skiva. Att vi mognat och att det speglas i musiken också.

Fortell om valet av albumtittelen Out of Time och vad ni ville uttrycka med den.

– Titeln Out of Time syftar till att allting tar slut. Relationer och liv. Vår tid är begränsad i vår fysiska kropp.

Hvilket forhold har ni själv till tidlösa saker?

Camilla: – Tiden är något som jag ständigt kämpar med att förhålla mig till. Att kunna vara närvarande i nuet och inte fastna i det som varit eller fokusera för mycket på framtiden. Har en slags inre stress som alltid påminner mig om att allt har ett slut och jag vill hinna med så mycket som jag bara kan.

Vad med R.E.M. sitt album med samma Namn?

Camilla: – Har aldrig varit något större R.E.M.-fan så kände inte till att de hade ett album med samma titel förrän en annan som intervjuade oss nämnde det.

Rebecka: – Nej, det hade jag helt förträngt. Tänkte däremot (först i efterhand) på att Blur väl släppte en singel i början av 2000-talet med samma titel?

Jag har nu samlat i hop lite stickord jag vill ni skall säga lite om førhållandet till:

Ladytron

Camilla: – Påminner mig om utekvällar på Debaser när jag var 20 år.

Rebecka: – Ja, verkligen indieklubbar i början av 2000-talet.

Lush

Alex: – Ett toppenband! Lite för coola för att lyssna på hemma, men gärna i bilen med någon annan när det börjar bli tyst.

Rebecka: – Skivan Lovelife var en av mina första favoritskivor, lyssnade otroligt mycket på den när jag var i 10-års åldern, men de har också följt mig genom åren.

Beach Fossils

Camilla: – Älskar dom! Speciellt första skivorna. Ljudbilden har inspirerat oss.

DIIV/Dive

Camilla: – Deras låt «Doused» är magisk. Spelade den jämt när jag dj:ade förut.

Rebecka: – Efter en period när jag inte varit särskilt upphetsad över ny musik väckte de en glöd och en slags ungdomlig nyförälskelse hos mig när de dök upp i mitt liv 2012.

Wild Nothing

Camilla: – Också ett riktigt bra band, men har inte lyssnat lika mycket på dom som DIIV och Beach Fossils.

Alex: – Jag vill tillägga att jag typ aldrig hört ett tråkigt eller dåligt band från Captured Tracks. Ett fantastiskt skivbolag!

Black Tambourine

Rebecka: – Väldigt inflytelserika i amerikansk indiemusik, har dock passerat ganska obemärkt förbi i mitt liv.

Xmal Deutschland

Rebecka: – Klassisk kvinnlig new wave och postpunk, lyssnade mycket på dem i framför allt 20-25-års åldern. Förebilder.

Postpunk

Camilla: – Tänker att det är det vi spelar. Älskar Joy Division och Siouxsie and the Banshees men är i övrigt ingen postpunk-nörd.

Rebecka: – Ett väldigt vitt begrepp som jag känner eventuellt har blivit lite urvattnat. Många har nog olika associationer till det, men för min del är det ett positivt begrepp och jag hoppas att det överlag kan förbli så.

Dark Wave

Camilla: – Vet inte om jag skulle veta vilka band eller musik som hamnar i den genren.

Alex: – Jo, men jag kan sätta på Lebanon Hanover ibland… det är väl Dark Wave kanske?

Rebecka: – Drar mer åt goth-hållet, inte någon personlig favorit.

Shoegaze

Camilla: – Tänker Slowdive, mattor och Sandy Beaches.

Rebecka: – Gitarrer, 90-tal, tonår och Ride.

Indie

Rebecka: – Associerar spontant till svensk subkultur i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Broder Daniel, festivalminnen.

4AD

Alex: – De släpper ju bra musik. Eller det vet jag att de har gjort i alla fall, men säkert fortfarande.

8mm

Camilla: – Fantastiskt ställe att hänga på och spela på!

Rebecka: – Mitt andra vardagsrum i Berlin sedan snart 20 år

Eterisk vokal

Camilla: – Om det finns en skörhet i rösten så känns det mer äkta. Som att det man sjunger om faktiskt är sant.

Innåtriktad/introvert

Camilla: – Jag, personligen är både och. Kan i perioder vända mig inåt för att hämta energi och reflektera, men har också en extremt social och utåtriktad sida.

Rebecka: – Jag är absolut en introvert, det betyder ju inte att man inte tycker om att socialisera eller vara bland människor – tvärtom för mig ofta – men jag behöver mycket ensamtid för att återhämta mig och samla energi. Ibland kan det förstås vara knepigt när man spelar i band, men vi är så pass bekväma med varandra att vi kan vara ”ensamma tillsammans” och också gå iväg när vi behöver det.

Kännslosam

Alex: – Det är ju oftast trevligt att känna sig. Tänker att det är en av anledningarna till att man lyssnar på musik. När jag vill känna mig känslosam brukar jag lyssna på «Totalmusik» av Solen.

Rebecka: – Jag tror att vi alla i bandet är känslomänniskor, vissa av oss kanske mer än andra, men precis som Alex säger så är musik ibland kanske det bästa sättet att kanalisera det eller leva ut det.

Catchy melodier

Alex: – Aldrig varit särskilt intresserad av det. Lämnar det åt proffsen.

Rebecka: – Skulle säga att Camilla är ett sådant proffs.

Storslagna arrangemang

Alex: – I rätt tid och plats, så absolut! Såg t.ex. Dune 2 precis.

Begjær och behov førr säkerhet

Alex: – Joo, det är väl det alla vi stackars människor brottas med.

Rebecka: – Ja, vad ska man säga om det? Mänskliga drivkrafter, på både gott och ont.

Osäkerhet

Alex: – Det har vi nog alla haft vår beskärda del av kan jag tänka mig. Försöker tänka att det nog inte är så smart att vara för säker på saker och ting. De flesta som är det brukar ju vara rätt tråkiga och ha fel.

Gemenskap

Rebecka: – En högst mänsklig längtan och drivkraft. Det finns olika typer, en av dem tillfredsställs absolut av att spela och skapa musik i grupp.

Sjukdom

Alex: – Usch!

Rebecka: – En oundviklig del av livet, obarmhärtig och orättvis. Det finns ingen logik i hur och var och när den drabbar.

Berätta om hur ni gjorde videon Sandy Beaches och den valde låten.

Alex: – Det var Jon som gjorde den av lite olika semestervideor och replokalsklipp på en trasig dator i sin nollgradiga ateljé i vintras. Lite kul att tänka på nu med tanke på temat i videon. Han är alltid en fena på att koka soppa på spik när det kommer till musikvideos, så även denna gång.

Rebecka: – Det kändes som en fin första singel, en drömsk och varm låt och video att släppa i bittra vintern.